underbaramicke

Nu har det gått 23 dagars sen Micke gick bort.
Och det blir större och större saknad för var dag. Kommer han verkligen aldrig tillbaka?
Jag måste hitta ett nytt sätt att leva på.
Igår var det begravning, den var fin.
Micke var en lättsam människa, men ibland skulle det var annorlunda.
Jag har aldrig gjort nått värre i hela mitt liv, än det jag var tvungen att gå igenom i går.
Jag satt jätte nära kistan, jag ville bara att han skulle banka på den och komma ut.
Jag ville verkligen inte att han skulle ligga där inne. Jag var så rädd inför begravningen,
kunde inte sova natten innan. Mådde illa. Känns som jag har lämnat han för alltid nu.
Men jag vet inte, jag vet ingenting längre. Jag glömmer allt, och kommer inte i håg saker och ting.
Jag hoppas att han på nått ser detta, och vet att jag älskar han från djupet av mitt hjärta.

Älskar dig, Vila i frid.