Evighets sekunder
Hoppas inte Mickes sista sekunder i livet var evighets sekunder. Som kändes plågsamma.
Jag har hört att han dog på en gång, slapp lida.
Om han fick en chans att kämpa, då hade han vart den tappraste kämpen. Det vet jag.
Men skönt, det känns skönt med vetskap att han slapp lida. Men hur kan man veta det.
Den sista personen som såg honom, var den som körde bilen.
Hon sa att han såg rädd ut. RÄDD!? Jag har aldrig sett Micke rädd, ALDRIG!
Alla miner har då den killen haft, men ingen rädd min.
Tur att jag slapp se. Men så känner jag att han var rädd dom sista sekunderna i sitt liv,
och jag fanns inte där. Där för honom. Det gör så ont i hjärtat.
Jag tänker på honom varje dag, drömmer om honom varje natt.
Önskar honom tillbaka hela tiden.
Älskar dig, min ängel!
