Micke
Min pojkvän omkom 2/9- 2008.
Det är elva dagar sen. Och jag kände att jag ville skriva av mig.
Skapade därför en blogg. Som kommer vara som terapi för mig.
Jag vill börja med några ord om Micke.
Han kom in i mitt liv, han väckte nåt hos mig som jag inte visste fanns.
Han väckte upp mig från alla mina dåliga förhållanden,
och gav sig själv.
Han gav sig själv och var sig själv.
Rolig,busig,påhittig,glad,underbara,vacker, listan kan göras lång.
Det vi hade och delade, är det bästa som hänt mig.
Men nu är allt borta, jag har ingen längre att dela det med.
I bland grälade han med mig och jag med han, mest om små saker faktiskt.
Men ingen är perfekt.
För när vi var med varandra, bara hemma i soffan eller vad som helst.
Så glömde vi tid och rum, och det var bara vi.
Jag älskade det, jag älskade varje stund jag fick dela med honom.
Och det gjorde han med.
Min älskade,älskling... Det gör så ont i mitt hjärta, nu när jag förlorat ljuset i mitt liv.
Känns som det aldrig mer kommer att brinna.
Du finns i mitt hjärta för alltid.
