Hemma
Kom nyss hem från jobbet. Allt känns så tomt.
Jag hörde "Nothing compares 2 u" på radion, på jobbet idag.
Vart stel i hela kroppen, tänkte på Micke. Ville bara skrika ut.
Men tur att jag var på jobbet. Så slapp jag skrika och få ett anfall.
Jag vet liksom ingenting. Vad ska jag göra med mitt liv?
Allt är ju så svårt. Man ska ju uppskatta att man får leva.
Men jag uppskattar inte det direkt, vilket kan förstås.
Innan allt var jag faktiskt en lycklig och glad människa.
Folk kunde typ fråga hur jag orkar le så mycket.
Sån var jag. Glad och ett leende på läpparna.
Nu börjar jag gå ner i vikt, helt svart runt ögonen.
Ser inte Malin i spegeln, inte den glada i varje fall.
Ser en olycklig tjej som står undrande och frågar sig själv, varför skulle jag ens födas.
Så känns det! Hela livet har vart upp och ner.
Men när jag träffade Micke, MY GOD så glad jag har vart.
Nu finns han inte, och självklart är jag inte lycklig.
Men jag försöker hela tiden. Hela jävla tiden.
Ingen anar nog hur svårt det är. Först det overkliga händer en själv.
Men jag hoppas att det här är det sista som händer. Inga mer olyckligheter.
F.r.o.m Decemer förra året. Dec: gick Mickes mormor bort, Jan: Gick en av mina bästa vänners styvfar bort, Maj: Gick den andra bästa vännens morfar bort... September ett datum som svetsat sig fast i mitt hjärta och huvud gick min älskade Micke bort. Den äldsta gick först, den yngsta sist. men vad är oddsen? Tre människor jag bryr mig om och verkligen älskar förlorar en familjemedlem? jag vet inte, finns inga ord.... Hatar detta, hatar hatar hatar...
MICKE VARFÖR FINNS DU INTE KVAR? VARFÖR FINNS DU INTE HÄR, DÄR JAG ÄR? DU LOVADE ATT VI SKULLE BLI GAMLA I HOP....... VARFÖR? VARFÖR? NI SOM TOG MICKE, SKULLE HA TAGIT MIG I STÄLLET...
Ärkeängeln Michael:
Frukta inte ljuset som visar sig i mörkret.
Den som fruktar bär ej ett rent hjärta.
Den som väntar på nått gott,
väntar aldrig för länge...
Hur länge ska jag behöva vänta för att få se dig igen?
Vi möts igen, det vet både du och jag.
Jag hörde "Nothing compares 2 u" på radion, på jobbet idag.
Vart stel i hela kroppen, tänkte på Micke. Ville bara skrika ut.
Men tur att jag var på jobbet. Så slapp jag skrika och få ett anfall.
Jag vet liksom ingenting. Vad ska jag göra med mitt liv?
Allt är ju så svårt. Man ska ju uppskatta att man får leva.
Men jag uppskattar inte det direkt, vilket kan förstås.
Innan allt var jag faktiskt en lycklig och glad människa.
Folk kunde typ fråga hur jag orkar le så mycket.
Sån var jag. Glad och ett leende på läpparna.
Nu börjar jag gå ner i vikt, helt svart runt ögonen.
Ser inte Malin i spegeln, inte den glada i varje fall.
Ser en olycklig tjej som står undrande och frågar sig själv, varför skulle jag ens födas.
Så känns det! Hela livet har vart upp och ner.
Men när jag träffade Micke, MY GOD så glad jag har vart.
Nu finns han inte, och självklart är jag inte lycklig.
Men jag försöker hela tiden. Hela jävla tiden.
Ingen anar nog hur svårt det är. Först det overkliga händer en själv.
Men jag hoppas att det här är det sista som händer. Inga mer olyckligheter.
F.r.o.m Decemer förra året. Dec: gick Mickes mormor bort, Jan: Gick en av mina bästa vänners styvfar bort, Maj: Gick den andra bästa vännens morfar bort... September ett datum som svetsat sig fast i mitt hjärta och huvud gick min älskade Micke bort. Den äldsta gick först, den yngsta sist. men vad är oddsen? Tre människor jag bryr mig om och verkligen älskar förlorar en familjemedlem? jag vet inte, finns inga ord.... Hatar detta, hatar hatar hatar...
MICKE VARFÖR FINNS DU INTE KVAR? VARFÖR FINNS DU INTE HÄR, DÄR JAG ÄR? DU LOVADE ATT VI SKULLE BLI GAMLA I HOP....... VARFÖR? VARFÖR? NI SOM TOG MICKE, SKULLE HA TAGIT MIG I STÄLLET...
Ärkeängeln Michael:
Frukta inte ljuset som visar sig i mörkret.
Den som fruktar bär ej ett rent hjärta.
Den som väntar på nått gott,
väntar aldrig för länge...
Hur länge ska jag behöva vänta för att få se dig igen?
Vi möts igen, det vet både du och jag.
Kommentarer
Trackback
