Vänja mig


Det är så hopplöst att man måste "vänja sig".
Jag måste vänja mig att Micke inte ringer mig,
jag kan inte prata med han, vi delar inte vardagliga bestyr..
ALLT! ALLT! Jag måste vänja mig.
Jag vill inte, vill inte...
Hopplöst, hjärtat har så ont.
Ingen kan förstå vad mitt hjärta känner nu, eller inte känner.
Jag har verkligen ont där, har aldrig trott att man kan ha ont där.
Men tydligen.
Hur kan människor överleva sånt här?
Hur kan jag överleva det här?



Micke du är världens underbaraste.
Mitt hjärta slår enbart för dig.
Du lever fortfarande genom mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0