Usch

Det finns så mycket kvar att säga till honom.
Han försvann så hastigt, jag har tusen saker kvar att säga.
Jag älskar honom. Och min kärlek är besvarad. Men min kärlek finns inte längre kvar på jorden.
Om nån kommer till himlen, så är de Micke. Och han har säkert vingar av guld.
Fast lätta som fjädrar.
Jag vill bara prata med honom, fråga varför, varför?
Just nu känns det som jag aldrig kommer känna så här för NÅN annan.
Finns ingen som han. Ingen kunde göra mig så glad, på så några sekunder
som han, den underbaraste killen jag vet.
Man säger alltid när nån har gått bort, allt det bra om den personen.
Men faktum är att de finns inget dåligt hos Micke. Ingenting alls.
Utan han var verkligen den här underbara, varma och roliga människan som
fastna i folks hjärta efter bara ett möte.
Jag kollade på bilder nyss.
Det känns som flera år sen vi knäppte dom bilderna. Känns så långt tillbaka.
Jag är så rädd att minnena efter honom ska suddas ut.
Jag börjar glömma saker så lätt. Läste nånstans att man kan göra det när man sörjer.

Jag älskar dig, Kung av Kärlek.
Jag älskar dig så mycket.
Kyssar till dig, genom den kalla natten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0