...

Jag är glad på dagen, ler och skrattar. Ungefär som jag var förut.
Men jag gråter oftast innan jag ska somna.
Så fort det handlar om döden på tv, blir jag aldrig direkt rädd.
Utan det känns som en stor kniv skär mig i hjärtat.
Jag blir gråtfärdig och tycker att det är orättvist.
När jag ser nån gamling på stan, tycker jag att hon/han kunde dött i Mickes ställe.
I bland känns de som folk kan klaga riktigt i onödan.
Sätt dig en stund och gråt ut. Det slutar om ett tag.
För mig fortsätter det hela tiden... Jag gråter varje dag.
Men jag kan endå fortsätta leva. Jag vill orka. Och jag orkar faktiskt.


- Snacka om att man är starkare än vad man trott...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0