Band
Jag har ett band till min mamma, ett till min lillesyster, ett till min pappa, ett till min bästa vän, ett band till min arbetskollega, ett band till min chef. Ja man har ju olika band med alla man ens bara lär känna.
Men ett av banden som bör hålla, som ska vara starkt. Det är bandet till ens partner. Som man ska dela ett liv med.
Med det bandet bildar man en ny familj. Man är ju uppväxt med sin familj, och all släkt. Plus många av sina vänner.
Är det inte lite konstig att det senare i framtiden, kanske när man är runt 20-års åldern så hittar man en kille.
En främling (om man inte känt han sen innan), en helt annan människa som inte funnits i ditt liv tidigare.
När det gått nått år, kanske ni flyttar i hop. På dom här kanske 1-2 åren ska du ha lärt känna din kille så pass mycket
att du vet att det är han du ska vara med. Att du kan lita på honom. Att du kan lägga ditt hjärta i hans händer.
Är det inte konstigt? Jag menar ens mamma kan man bo i hop med, men det är ju mamma. Och ens vän har man ju känt sen man var liten. Men du vill ju känna din kille bäst av alla, veta allt om honom. Eller hur?Du tror också att du gör det, i vissa fall är det så, i andra inte.
Sen kommer det kanske barn.
Jag tycker livet är så konstigt.
Egentligen kanske man skulle dela sitt liv från när man är i 20-årsåldern med nån som man känt sen man var liten, som ens mamma eller pappa valt ut åt en. Men då kallas det tvångsgifte. Eller så.
Men skumt. Vad är människan till för. Det enda vi vet av vårt liv det är att vi ska dö. Inget annat! Allt annat vet du inte ett SKIT om. Det skrämde mig nog inte så mycket förut. Men nu efter att Micke gått bort,är jag jätte rädd. Nu vill jag inte att nån mer ska dö i från mig, eller försvinna. Det låter själviskt att säga mig. Men ska jag vara ärlig, så vet ju inte jag vart Micke är. Om han har det bra eller inte. Men känner jag honom rätt så har han det jätte bra.
Jag kommer alltid älska honom. Oavsett om jag finner en ny man i framtiden. Så kommer Micke finnas i mitt hjärta, och en bild i mitt huvud. Jag har många roliga saker att berätta för andra om Micke i framtiden =)
Ängeln i rummet
Men ett av banden som bör hålla, som ska vara starkt. Det är bandet till ens partner. Som man ska dela ett liv med.
Med det bandet bildar man en ny familj. Man är ju uppväxt med sin familj, och all släkt. Plus många av sina vänner.
Är det inte lite konstig att det senare i framtiden, kanske när man är runt 20-års åldern så hittar man en kille.
En främling (om man inte känt han sen innan), en helt annan människa som inte funnits i ditt liv tidigare.
När det gått nått år, kanske ni flyttar i hop. På dom här kanske 1-2 åren ska du ha lärt känna din kille så pass mycket
att du vet att det är han du ska vara med. Att du kan lita på honom. Att du kan lägga ditt hjärta i hans händer.
Är det inte konstigt? Jag menar ens mamma kan man bo i hop med, men det är ju mamma. Och ens vän har man ju känt sen man var liten. Men du vill ju känna din kille bäst av alla, veta allt om honom. Eller hur?Du tror också att du gör det, i vissa fall är det så, i andra inte.
Sen kommer det kanske barn.
Jag tycker livet är så konstigt.
Egentligen kanske man skulle dela sitt liv från när man är i 20-årsåldern med nån som man känt sen man var liten, som ens mamma eller pappa valt ut åt en. Men då kallas det tvångsgifte. Eller så.
Men skumt. Vad är människan till för. Det enda vi vet av vårt liv det är att vi ska dö. Inget annat! Allt annat vet du inte ett SKIT om. Det skrämde mig nog inte så mycket förut. Men nu efter att Micke gått bort,är jag jätte rädd. Nu vill jag inte att nån mer ska dö i från mig, eller försvinna. Det låter själviskt att säga mig. Men ska jag vara ärlig, så vet ju inte jag vart Micke är. Om han har det bra eller inte. Men känner jag honom rätt så har han det jätte bra.
Jag kommer alltid älska honom. Oavsett om jag finner en ny man i framtiden. Så kommer Micke finnas i mitt hjärta, och en bild i mitt huvud. Jag har många roliga saker att berätta för andra om Micke i framtiden =)
Ängeln i rummet
Kommentarer
Trackback
