Ingen som Micke
Det känns så jäkla långt bort, att jag ska träffa nån annan.
Ska jag det? Ska jag vara lycklig och kär?
Men det är så svårt. Med Micke har jag känt, att detta är killen som jag ska ha barn med.
Har aldrig känt så för nån annan. Det är väldigt jäkla svårt.
Jag skulle ju verkligen leva med honom resten av mitt liv. Eller i varje fall,
få barn och allt. Jag vet inte... Jag vet inte ens om jag vill träffa nån ny, när de väl skulle ske.
Tänker verkligen på Micke hela tiden, med delade känslor.
Ibland glad, ledsen,arg, irreterad.. Ja massa olika känslor.
Jag är så kluven. Jag är definitivt splittrad. Önskar en dörr kunde öppnas och där stod Micke.
Så var allt bara över.
Oavsett vad som än händer,
tar ingen din plats i mitt hjärta.
Den brinner starkast.
Jag älskar dig,
jag älskar dig
jag älskar dig
åå gud vet hur mycket
jag älskar dig...
