underbaramicke

Kom och tänka på. Minns inte när det var, men jag tror det var i Maj!
Micke hade tagit mc kortet,och han ringde mig och var jätte glad.
Klart man är glad. Jag var glad för hans skull, men inte för sakens skull.
Han åkte jätte mycket mc i sommar. Och jag var jämt lika rädd.
"Du måste ringa mig så fort du har åkt klart". Och det gjorde han.
Bara för att klargöra att han är oskadd.
Till slut blev det nästan för mycket, jag ville nästan lämna honom.
Jag tyckte han åkte för mycket mc, och jag sa det till honom.
"Jag vill inte vara tillsammans med dig, för jag är rädd att du ska köra i hjäl dig"
Men Micke tröstade alltid mig med att säga att han åkte värsta lugnt, och det inte var nån fara och så log han mot mig.
Jag brukade beskriva värsta scenariot för honom, hur han var ute och åkte och det skulle hända nått så att han dog.
Jag minns dagen då detta hände. Hur jag ringde till hans mobil, och prata in på hans telefonsvarare.
jag sa :" Micke jag älskar dig, du får inte vara död, det får inte vara du som är död" Och jag tänkte i mitt huvud hur han skulle
skratta åt mig, när han har hört meddelandet. Om han inte gått bort den dagen. Han skulle skratta och pussa mig och säga att jag var så söt, som var så rädd.
Var jag tvungen att ha rätt? Var jag det? Jag visste att du skulle dö så här Micke. Det håll på ta kol på vårt förhållande.
För jag var så förbaskat rädd om dig, jag har sån otur i livet. Jag hatar att jag ens tänkte såna tankar, känns som det är mitt fel.
 Jag saknar dig hela tiden, orkar knappt tänka på dig. Men endå gör jag det varenda eviga sekund som jag andas.


Älskar dig.
Förlåt för att jag
sa allt om mc:n