underbaramicke

Jag är bara så trött. Vill inte vakna vill sova, men kan inte.
Vakna skit tidigt idag. Och tänkte på att om Micke var här, då hade det vart underbart
att vakna tidigt. För då hade man legat i sängen ett bra tag och gosat.
Men man är själv, JAG är själv. Känns som jag är det hela tiden.
Hon jag jobbar med sa att det är så konstigt, känns som i går som du sa
att du och Micke lagade mat eller nåt sånt. Jag vet, men snart har det gått 3 månader,
ett halv år, ett år o.s.v. Jag får aldrig mer se min älskade Juvel. Han är borta.
Ni som är tillsammans med nån som ni verkligen älskar, och inte kan släppa hon/han med
blicken om ni sitter i samma rum. Ta vara på det. Ta vara på allt. Hälsa på din mamma mer,
gå till mormor. Gör en extra uppoffring för den du älskar. Skärp er! Jag önskar att Micke levde,
jag hade gjort allt, ALLT för honom.
Och om DU är tillsammans med nån du inte ens är säker på. Gör slut! Bättre det.
Annars håller du  honom/henne från att kanske träffa nån annan som kan göra dom ännu lyckligare än du.
Och dig själv, du kanske hittar nån. Jag har väl hört, att många inte vill vara i sina förhållande, men dom är det endå.
Nej skärpning! Att visa kärlek är det bästa man kan göra, att göra en bra sak om dagen kan vara värt att leva för.

Nu ska mamma och jag äta frukost.



Saknar våra morgonstunder.
Morgonstund har guld i mun.
Men nu känner jag bara
en ängels smekning...