Graven

Men igår tog jag till mig modet.
Så gick jag till Mickes grav. Ingen sten hade kommit ännu,
men det tar tid. Var fint där, men tomt.
Jorden har hårdnat som täcktes över kistan.
Jag grät och grät. Pratade med Micke. Jag sa att jag var arg
över att han bara har lämnat mig. Men det var ju inte hans val.
Men jag kan inte hjälpa att jag blir arg, och typ frusterad.
Sen berättade jag lite om andra saker.
Ritade en bild på en ängel och skrev en dikt till honom.
Hoppas du gillar det Micke :o)

Livet utan dig är egentligen inget liv.
Men jag måste stanna ett tag här.
Kommer sen. Älskar dig
Ärtan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0