underbaramicke

Vet inte hur länge till jag klarar. 11 dagar har gått. Och jag tror fortfarande du ska komma hem.
Det blir bara sämre och sämre. Inget blir bättre, jag blir inte lugnare.
Saknar dig så jävla mycket. Vill bara vara med dig. Det här tär så mycket på mig.
Jag grät som fan idag. Vill inte. Jag kan inte undvika att bli förbannad heller.
Och det är så mycket jag vill berätta för dig. Så fort jag kommer på nått tänker jag "ååh det ska jag berätta för Micke".
Varför vill inte hjärnan fatta att du inte kommer tillbaka? Det känns som jag inte orkar leva mera.
Men måste, klart jag måste leva. Du var den jag såg min framtid med. Jag är så självisk, tänker bara på mig just nu.
Hoppas du ser mig, hoppas du är här och kramar mig då och då.
Det känns som att du sover med mig om natten, fastän det är kallt. Jag vill tro det, därför ska jag tro de.
Det var solsken på min födelsedag i går, var det du som fixade det?
Hursomhelst. Jag vet inte vad jag ska säga. Älskar dig. Vill ha svar. Har mycket kvar att säga till dig.
Bland mina sista meningar innan du gick bort sa jag "Älskar dig, kan inte leva utan dig"...
Jag älskar dig, försöker leva kvar.. Utan Micke. Men det är det värsta jag har gjort i hela mitt liv.