underbaramicke

Det är ju inte som att jag glömmer.
Men vill gärna helst inte bli påmind om det.
Det räcker som det är.
Mycket påminner mig om Mickes död, varje dag!
Sen häromdan, jag vet att det ska vara en fin gest,
så dämper det ner ett kort i brevlådan.
Ett "Tack för att ni hjälper oss i vår svåra sorg"- kort.
Ska jag kanske skicka ett "Tack för att ni strör salt i såren"-kort?
Nej men nu tycker du att jag är elak.
Nej det tycker fan inte jag. Jag är självisk. Vilket jag får vara i denna situation.
Jag kan knappt ha kontakt med NÅN som har med Micke att göra.
För jag vill faktiskt inte bli påmind. Många jag känner är ju enbart tack vare Micke.
Vill inte.. VILL INTE! Det här är skit svårt. Jag har Mickes katt. Hon påminner mig om Micke varje dag.
Sen är det mycket mer, en låt spelas. En film som vi skrattat åt så vi svettades.
inte vet jag, en massa saker.
Jag ber om ursäkt om jag låter elak.
Kanske en dag låter jag snällare.
men då har nog tiden läkt mina sår ytterligare.. Men inte helt..

För fan jag glömmer ALDRIG! Glömmer aldrig den varmaste, snällaste människan jag lärt känna..