underbaramicke

Känns fortfarande väldigt overkligt.
När jag läser igenom denna blogg.
Och sedan ser att den faktiskt tillhör mig.
Ingen annan!
Jag är en väldigt känslosam person.
Hade jag läst detta om en annan tjej,
så hade  jag nog gråtit.
Men det är ju faktiskt jag. Det är ju faktiskt min pojkvän.
Ser helt konstig ut.
På Måndag så är det prick fem månader sen Micke dog.
Dog, han DOG! Gick bort.. FÖrlorades.
Finns många ord, men ingen som kan dämpa smärtan.
Jag får gråtattacker då och då.
Men jag minns att jag grät varje dag, i nästan tre månader.
Insåg att det var väldigt skönt att gråta, men jag får aldrig tillbaka honom.
Vad jag ÄN gör, hur jag ÄN beter mig.
Jag har träffat en kille här och där. I slutändan gråter jag.
Ser att killen faktiskt inte är Micke. För det är ju rätt konstigt om det
skulle vara han. Han finns ju faktiskt inte kvar..
Nu måste jag sluta känner att tårar börja komma..

Om du ser mig från himlen allt jag gör.
Hoppas jag att du är stolt över mig.
Och mina val i livet.