underbaramicke

Känns inge kul alls. Jag ser faktiskt inte fram emot så mycket.
Jag saknar Micke jätte mycket. Men de är ju klart!
Jag kan i alla fall gå ut, festa, gå på bio.. Göra saker utan att bryta i hop i alla fall!
Jag läste nyss en blogg om en mamma som förlorat sin dotter.
Fy fan! Av det hon skrev kände jag igen mig känslomässigt. Så jag började gråta.
Faktum är att jag tänker på framtiden. Att jag skall nog hitta en man, ska ju ha barn och allt.
Känns bara som jag inte kan lita på nån. Jag litade verkligen på Micke, angående ALLT!
Han fixade allt. Han var händig,duktig,pålitlig.. Det går inte med ord att beskriva.
Ibland ville jag bara lägga mig ner och ge upp, skrika.. Men då fixade Micke det.
Mamma sa nyss nånting om honom typ : "Nu har vi inte Micke här som kan fixa det..."
Det är fan sant.
"Alla hjärtans" Skiiiiit äckliga dag. HATAR!
Har dom tänkt på att folk går bort? SIngel på "alla hjärtans dag" det kan man vara. Men inte ensam.. I vetskap om att man skulle haft nån här.. Känns förjäkligt.


Miss you ÄRTAN!