Jag vill bara säga...
Att jag älskar min Michael!
För alltid i hjärtat, för alltid i minnet.
Du den vackraste!
Astra Fest
Jag har köpt nya kläder, nu börjar jag kanske leva lite mer. Jag typ tokshoppar, och inte alls sånt som jag kanske skulle köpa när Micke levt. Mamma sa det, att min stil ändrats sen älskling gått bort.
Jag fick ett härligt minne idag, som jag kommer i håg från somras.
Jag var på stan, vi gick förbi en liten "korvgubbe" med ett s.k "korvhus".
Mitt minne:
Strax innan sommarn, så gick jag o Micke till mamma.
Han var hungrig (som jämt), han ville ha korv.
Han ställde sig i kö, det var ganska många som stod där.
Micke kommer fram till luckan. Han säger:
"Jag är skit hungrig, jag vill ha en STOR korv"
Korvgubben: "Har du inte stor korv, vill du ha ÄNNU större?"
Micke skrattar. Sen frågar korvgubben mig om han har stor korv. Ööööh! Alla skrattar.
Jag minns inte exakt, om det var så här det sas där. Men nått åt det hållet, jag var nog den enda som riktigt skämdes.
Micke skrattade jätte mycket. Gullet! Snällis. Andra hade säkert tagit illa upp. Det är ju lite "privat" med storlekar haha!
Jag är kär,
men han är inte här.
Vet inte om vi ses nån mer gång.
Vet inget längre.
Jag vill vara kär, krama om den jag älskar.
Nån som vet hur ont detta gör?
Snart läggdags
Trycka tillbaka mina tårar.
Jag tror att Micke inte heller vill att jag ska gråta.
Han vill att jag ska vara stark, så att han kan vara stolt över mig.
Det är han nog säkert ändå...
Men jag orkar inte gråta, för hur mycket jag än verkar
gråta, så kommer jag aldrig, ALDRIG få tillbaka min älskade Micke.
Må du vilda i frid, du vackraste ängel.
Din favorit tjej saknar dig så himla mycket.
Hon gråter gömda tårar för dig, hela tiden.
Hon önskar dig tillbaka varje sekund...
Jag kan inte rå för. Det är ju mänskligt att gråta.
Men jag tycker det är sjukt jobbigt, hela tiden.
Jag kan sitta på bussen och bara vilja störtböla.
Jo klart jag kan gråta hur mycket som helst för Micke skull.
Men jag skulle hellre göra det om jag visste att de får honom tillbaka snart....
Huva
Men kan inte det nu, för då kan jag inte sova i natt.
Då kommer jag ej upp till jobbet i morrn, eller jo jag kommer väl upp
men kommer att vara skapligt trött då.
Jag har så ont i nacken också, vill knäcka ut min rygg.
Micke brukade "rätta till" kotorna i min rygg.
Jag vill verkligen ha Micke här nu.
Gud va mysigt vi skulle ha det älsk.
Ärtan <3 Bävis
Älskar
Jag fattar inte, jag fattar inte varför jag tänker på det här.
Detta ser jag spelas upp om och om igen i mitt huvud:
Micke och jag kommer in på dagiset och ska hämta vårt barn, en skit liten söt son.
Som springer och skriker "pappa, mamma". Och Micke blir skit sprallig av att se den lille saken.
Och sjunker ner mot golvet med öppna armar. Tar emot den lille krabaten. Medans jag står lycklig
och ser på, böjer mig ner och ger dom både en puss...
Låter det Psykopatiskt? Kom in i mitt huvud, där spelas det upp såna här scener hela tiden.
Gjorde aldrig det när Micke levde. Kanske för att jag visste att vi skulle få allt det där sen.
Men nu måste jag ge upp. Kommer aldrig att hända med Micke. Micke finns inte.
Varför kan inte min hjärna sluta såra mig? Sluta spela upp gulliga , sårande scener
involverande världens underbaraste pappa/man och skit söt son som ser ut som Micke....
SLUTA! GE UPP! Micke blir inte far till mina barn.... Fan fan. Våra barn skulle ju få de som bäst.
Jag älskar barn. Jag vill ha 4 stycken. Men Micke han ville bara ha 2... - Har jag för mig.
Ser ni skillnaden i meningen ovanför? jag VILL ha, Micke VILLE ha....
Jag vet men detta tar aldrig slut... Hur långt tid har det gått? Typ 3 månader, jag vet inte. Kanske känns lite bättre, sorgen har väl lagt sig. Men jag kan säga en sak, det är FAN inget som gått över. Inget alls. Jag får knappt prata om Micke för folk verkar det som. Och alltid när folk pratar om saker, kommer jag och tänka på Micke. Då kan jag säga "bla bla, så bruka Micke göra"
Folk blir helt stum. Jag vet att dom inte vet vad dom ska säga e.tc. Men om dom ser att jag endå är så "okej" över att prata om honom. Varför bara bli helt stum och storögd. Typ: "Oj hon pratar om honom, spela oberörd, låtsas som inget har hänt. Om jag inte rör en min så märks jag inte".
Lägg av! Jag vill prata om han, jag vill känna han hela tiden. Ni andra kan ju ringa er partner. Eller träffas. Vadsomhelst.
Jag kan bara prata om min älskling, och på så sätt känna mig "nära" honom.
Ibland när jag pratar om honom och säger nått kul, känns det som att han är nära mig och ler. Jag kan nästan känna ett leende i nacken. Och det älskar jag. Så snälla låt mig få prata, tjata, älta om Micke som att jag vore en nykär tonåring.
Jag behöver det, och jag vill det. Jag tror han tycker om det också.
Behöver inte
skriva det jämt.
Du borde veta..
Att JAG ÄLSKAR DIG!
Band
Men ett av banden som bör hålla, som ska vara starkt. Det är bandet till ens partner. Som man ska dela ett liv med.
Med det bandet bildar man en ny familj. Man är ju uppväxt med sin familj, och all släkt. Plus många av sina vänner.
Är det inte lite konstig att det senare i framtiden, kanske när man är runt 20-års åldern så hittar man en kille.
En främling (om man inte känt han sen innan), en helt annan människa som inte funnits i ditt liv tidigare.
När det gått nått år, kanske ni flyttar i hop. På dom här kanske 1-2 åren ska du ha lärt känna din kille så pass mycket
att du vet att det är han du ska vara med. Att du kan lita på honom. Att du kan lägga ditt hjärta i hans händer.
Är det inte konstigt? Jag menar ens mamma kan man bo i hop med, men det är ju mamma. Och ens vän har man ju känt sen man var liten. Men du vill ju känna din kille bäst av alla, veta allt om honom. Eller hur?Du tror också att du gör det, i vissa fall är det så, i andra inte.
Sen kommer det kanske barn.
Jag tycker livet är så konstigt.
Egentligen kanske man skulle dela sitt liv från när man är i 20-årsåldern med nån som man känt sen man var liten, som ens mamma eller pappa valt ut åt en. Men då kallas det tvångsgifte. Eller så.
Men skumt. Vad är människan till för. Det enda vi vet av vårt liv det är att vi ska dö. Inget annat! Allt annat vet du inte ett SKIT om. Det skrämde mig nog inte så mycket förut. Men nu efter att Micke gått bort,är jag jätte rädd. Nu vill jag inte att nån mer ska dö i från mig, eller försvinna. Det låter själviskt att säga mig. Men ska jag vara ärlig, så vet ju inte jag vart Micke är. Om han har det bra eller inte. Men känner jag honom rätt så har han det jätte bra.
Jag kommer alltid älska honom. Oavsett om jag finner en ny man i framtiden. Så kommer Micke finnas i mitt hjärta, och en bild i mitt huvud. Jag har många roliga saker att berätta för andra om Micke i framtiden =)
Ängeln i rummet
Tårar
Varje dag gråter jag en liten skvätt. Eller inte varje dag, men nästan.
Har blivit mindre med tiden.
Men endå mina tårar kan fylla ett nytt hav.
Men trots alla dessa tårar, så kommer jag inte få se dig igen.
Inte först vi möts på en annan plats.
Jag vet inte vad jag ska göra Micke.
Om du kan, kom och hälsa på, jag vill se dig igen...
Saknar dig skit mycket. Saknar dig så förjävligt.
Du är ju min och jag din. Du lovade att vi skulle ha en "mys-höst".
Jag kan inte mysa,
inte om du inte är
här hos mig
Ingen som Micke
Det känns så jäkla långt bort, att jag ska träffa nån annan.
Ska jag det? Ska jag vara lycklig och kär?
Men det är så svårt. Med Micke har jag känt, att detta är killen som jag ska ha barn med.
Har aldrig känt så för nån annan. Det är väldigt jäkla svårt.
Jag skulle ju verkligen leva med honom resten av mitt liv. Eller i varje fall,
få barn och allt. Jag vet inte... Jag vet inte ens om jag vill träffa nån ny, när de väl skulle ske.
Tänker verkligen på Micke hela tiden, med delade känslor.
Ibland glad, ledsen,arg, irreterad.. Ja massa olika känslor.
Jag är så kluven. Jag är definitivt splittrad. Önskar en dörr kunde öppnas och där stod Micke.
Så var allt bara över.
Oavsett vad som än händer,
tar ingen din plats i mitt hjärta.
Den brinner starkast.
Jag älskar dig,
jag älskar dig
jag älskar dig
åå gud vet hur mycket
jag älskar dig...
Kyss
En kyss kan verkligen få en att må bra, om man får den från den man älskar.
En kyss kan trösta, en kyss kan få en att le, en kyss är det bästa som finns.
Jag ÄLSKADE när jag och Micke kysstes, hans stora läppar var som gjorda för
att kyssas med.
Vi kysstes jätte ofta, men oftast när vi var själv. Annars pussades vi bara.
En kyss på morgonen så klart, en kyss på kvällen.
Så ska det vara.
Underbart var det! Jag drömde i natt att jag kysste Micke. Och pussade honom
överallt. Hela tiden! Jag kunde inte sluta.
Är det nått jag aldrig kommer glömma, så är det hur det var att kyssa hans underbara läppar...
Jag saknar verkligen honom.. Gud jag saknar så jag saknar min PRINS!
Älskar dig.
Du är så
JÄVLA underbar.
Konstigt
Jag hade somnat, kom in i "drömvärlden".
Och i den världen, satt Micke i fängelse.
Han var inte död. Det var fruktansvärt verkligt.
Han och jag hade inte setts på tre månader,
han skulle komma ut NU på fredag.
Och jag kan inte beskriva känslan, glädjen, pirret..
Ja ALLT! Jag kände i min kropp.
I tron om att jag faktiskt skulle få se honom IMORGON!
I drömmen, så låg jag i sängen och tänkte på vad vi skulle göra.
Men sen vakna jag. Och vips börja tårarna rinna nerför kinderna.
Vill sluta drömma,
och vakna upp i verkligheten.
Med dig Michael vid min sida.
Massa skrivet
Jag började nyss gråta. Tog upp kortet som jag fick av Micke på vår ettårsdag.
Han åkte runt och leta efter min present som jag skulle få (SATC-Boxen).
Men den var praktiskt taget slutsåld överallt, till slut hittade han den. Då kom han på att han inte hade nåt kort.
Eller present papper att slå in SATC-boxen med. Så han slog in boxen med en "systembolags" - kasse, och silvertejp. Haha! Romantiskt va? Sen tog han snabbt ett papper hemma (en gammal räkning) och klippte den till perfekt storlek för kuvertet. Han tog mitt kuvert som jag gett honom och strykt över sitt namn, och skrev ditt BÄVIS. (Micke kallade mig Bävis)
Haha! Jag skrattade SÅ mycket åt detta, och han log. Var mallig över sin present, och med all rätt. Riktigt fint och gulligt, älskling det uppskattades ska du veta.
Jag tittade på kortet nyss. Så här stod det:
Förlåt för det fula kortet, men jag tycker om dig endå!
Grattis på ettårsdagen Bävis!
Puss
Så kollade jag på honom och sa : "Tycker om?! Inte älskar?"
Då sa han: " jo det vet du. Men jag hade panik hann knappt skriva kortet, visste inte vad jag skrev."
Vilken romantisk pöjk jag hade va. Alltid ute i sista stund. Skulle vi fått barn, hade han nog stått på en statoil mack
på julafton och köpt nått till barnen. Haha! Jag kan inte sluta tänka på hur vårt liv skulle sett ut. Eller hur vi hade vart.
Jag tror, eller vet att vi hade haft pirr i magen och dem där "nykära" känslorna länge, kanske till och med livet ut.
Nu ska jag snart gå och sova. Hoppas nån värmer mig i den kalla natten. Tittar in från den andra sidan. För jag saknar honom så. Vill ju att vi ska sova, vi två.
Och just de, ni kanske undrar vad Bävis står för?
Man bruka kalla sina älskade en massa namn. Bland annat kanske Babe,Baby,Bebis...
Jag var Mickes Bebis, men han tyckte att jag såg ut som en liten gnagare för att jag har överbett. Som en bäver.
Så då tog han ett plus ett. Bebis + Bäver = Bävis. Klyftigt va?
Jag tycker det var otroligt gulligt.
Jag vill sova med
Micke NUUUUUUUUUUU
Motorcykel körkort.
Micke hade tagit mc kortet,och han ringde mig och var jätte glad.
Klart man är glad. Jag var glad för hans skull, men inte för sakens skull.
Han åkte jätte mycket mc i sommar. Och jag var jämt lika rädd.
"Du måste ringa mig så fort du har åkt klart". Och det gjorde han.
Bara för att klargöra att han är oskadd.
Till slut blev det nästan för mycket, jag ville nästan lämna honom.
Jag tyckte han åkte för mycket mc, och jag sa det till honom.
"Jag vill inte vara tillsammans med dig, för jag är rädd att du ska köra i hjäl dig"
Men Micke tröstade alltid mig med att säga att han åkte värsta lugnt, och det inte var nån fara och så log han mot mig.
Jag brukade beskriva värsta scenariot för honom, hur han var ute och åkte och det skulle hända nått så att han dog.
Jag minns dagen då detta hände. Hur jag ringde till hans mobil, och prata in på hans telefonsvarare.
jag sa :" Micke jag älskar dig, du får inte vara död, det får inte vara du som är död" Och jag tänkte i mitt huvud hur han skulle
skratta åt mig, när han har hört meddelandet. Om han inte gått bort den dagen. Han skulle skratta och pussa mig och säga att jag var så söt, som var så rädd.
Var jag tvungen att ha rätt? Var jag det? Jag visste att du skulle dö så här Micke. Det håll på ta kol på vårt förhållande.
För jag var så förbaskat rädd om dig, jag har sån otur i livet. Jag hatar att jag ens tänkte såna tankar, känns som det är mitt fel.
Jag saknar dig hela tiden, orkar knappt tänka på dig. Men endå gör jag det varenda eviga sekund som jag andas.
Älskar dig.
Förlåt för att jag
sa allt om mc:n
Trött
Vakna skit tidigt idag. Och tänkte på att om Micke var här, då hade det vart underbart
att vakna tidigt. För då hade man legat i sängen ett bra tag och gosat.
Men man är själv, JAG är själv. Känns som jag är det hela tiden.
Hon jag jobbar med sa att det är så konstigt, känns som i går som du sa
att du och Micke lagade mat eller nåt sånt. Jag vet, men snart har det gått 3 månader,
ett halv år, ett år o.s.v. Jag får aldrig mer se min älskade Juvel. Han är borta.
Ni som är tillsammans med nån som ni verkligen älskar, och inte kan släppa hon/han med
blicken om ni sitter i samma rum. Ta vara på det. Ta vara på allt. Hälsa på din mamma mer,
gå till mormor. Gör en extra uppoffring för den du älskar. Skärp er! Jag önskar att Micke levde,
jag hade gjort allt, ALLT för honom.
Och om DU är tillsammans med nån du inte ens är säker på. Gör slut! Bättre det.
Annars håller du honom/henne från att kanske träffa nån annan som kan göra dom ännu lyckligare än du.
Och dig själv, du kanske hittar nån. Jag har väl hört, att många inte vill vara i sina förhållande, men dom är det endå.
Nej skärpning! Att visa kärlek är det bästa man kan göra, att göra en bra sak om dagen kan vara värt att leva för.
Nu ska mamma och jag äta frukost.
Saknar våra morgonstunder.
Morgonstund har guld i mun.
Men nu känner jag bara
en ängels smekning...
Micke
Min ängel i himlen, min bäste vän.
Ängelns skratt fick mig att le.
Kommer vi nånsin ses igen?
Kom tillbaka hit, till min famn.
Saknar dig så det gör ont i mitt hjärta.
Finns inga ord som beskriver.
Har aldrig upplevt sån här smärta.
Livet
För tre månader sen vakna jag med Micke vid min sida.
Och för tre månader sen intalade jag mig själv,
att jag kan inte leva utan Micke.
Nu har det gått nästan exakt två månader sen Micke gått bort.
Och jo, jag kan leva själv. Och jo jag klarar mig OK.
Men människan är starkare än vad man tror.
jag har aldrig vart rädd för döden, eller att dö.
Jag har bara vart rädd att nån jag älskar ska dö.
Bara för att jag säger att jag klarar mig och så, betyder inte det
att jag inte älskar honom eller saknar honom.
Är det nån som förtjänar kärlek, så är det Micke.
Men jag är så ensam. Så ensam.
Mörkret kryper på, kylan börjar komma nu..
Micke det hade vart UNDERBART med dig vid min sida,
ligga och hålla om mig. Värma mig!
All kärlek till Micke.
