underbaramicke

Jag har tänkt mycket på Micke nu igen.
Det har gått PRICK sju månader sen han gick bort, nu på torsdag.
Saknar honom så otroligt, han gjorde mitt liv enklare att leva och såklart tusen gånger roligare.
 
Men jag ska tala om en sak nu.
Det har ju inte gått så lång tid, men jag blir inge yngre.
Och jag vill så gärna hitta nån att älska, som älskar mig tillbaka,
Tycker jag förtjänar det.
Kanske har hittat honom också... Vet inte.
Det är så struligt just nu. Är sååå rädd för att bli sårad.
Aldrig, ALDRIG igen!
Och aldrig mer, får nån dö från mig.
För varje människa som dör, dör en bit i mig också.
Jag har ett stort hjärta, känner sorg för många och mycket.
Men mitt hjärta orkar endå inte med så mycket.

Micke tog med sig en stor del av mitt hjärta.
Hoppas han håller det hårt i himlen.
Kanske ger han tillbaka den, när vi en dag möts igen.
Jag är ganska säker på att vi ses igen..

Saknar dig, ärtan. Det vet du!
Och bara du kan veta det..
För alltid älskad utav mig.
Puss

Om prick en månad och fyra dagar skulle Micke fylla 24 år.
Hade han levt nu, så skulle jag säkert panika.
Och funderat på födelsedagspresenter och allt!
Han var väldigt tacksam över allt. Jämt och ständigt.
Ska gå till graven på hans födelsedag och lägga en present på graven.
Saknar honom jätte mycket. Var på en fest i helgen.
Allt bara brast för mig där. Killen som Micke tog mc-kortet med var där.
Han är tillsammans med en av mina bästa vänners storesyster.
Första gången jag träffade honom var med Micke, andra på Mickes begravning.
Och nu helt själv. De kanske låter svårt att förstå för er.
Men efter Mickes bortgång, finns de en "första gång" för allt igen.
Det kan vara små saker, som att handla på Willys, till att gå förbi lägenheten.

Jag vet inte, men jag saknar honom så mycket.. Hela tiden!
Vill verkligen att han ska vara med mig. Att jag kan komma hem när han ligger i sängen,
lägga mig bakom honom och bara lukta i hans nacke som jag brukade göra.
Det luktade ljuvligt, parfym blandat med hans egen doft.
Man ska vara glad för alla sinnen man har. Tänk att inte ha dom, då skulle man aldrig känna smaken,lukten o.s.v
på sin älskade.
Jag frågade han killen som tog mc-kortet med Micke om han brukade prata om mig.
Hans ord var "Han älskade verkligen dig, han pratade ofta om dig"
Sen sa han nått som fick mig att brista ut i gråt.
Trafikläraren frågade alla varför dom ville ta mc-kort. Alla gav sin svar, så var det Mickes tur.
Då sa Micke
"Jag vill att min flickvän ska åka med mig, att vi ska göra en liten resa. Så att hon också får se att det inte är så farligt med motorcyklar".
Älskade Micke. För din skull hade jag åkt. Men helst inte för min egen.
Jag önskar ibland att jag var med dig den där dagen. Att vi båda kunde gå bort samtidig.
Och fortsätta älska i himmelen.

Älskar dig min älskade ärta.
Du är den sötaste gullis för alltid.

Jag har ju börjat på ett nytt jobb.
I dag fick jag panik. På datan som skrivbordsunderlägg har jag en bild på mig o Micke.
Folk började kommentera detta då. Ingen vet att Micke är borta.
Och de är en lite jobbig tid för mig nu.
"Alla hjärtans" dag på lördag, plus att jag o Micke vart tillsammans i 1,5 år.
Hursomhelst, mina händer skaka. Jätte mycket, hjärtat dunkade.
Jag vart helt kallsvettig. Alla börja saker som kanske skedde med mig.
Typ : DU kanske har högt blodtryck, du kanske bla bla....
Men jag sa nej jag vet vad de gäller.
Min pojkvän har dött, och så kom den där gråten i halsen.
Jag sprang i väg.
Men sen gick jag in i igen. Och berättade att min kille inte längre levde.
Och jag var helt skakig på rösten och allt.
Sen efter kanske tio minuter släppte skakningarna och allt.
Jag skämdes sen, tyckte att det var pinsamt.
Jag jobbar ju med bara karlar, dom vet ju inte hur dom ska hantera känslo saker.
Sen var jag tvungen att gå tidigare, spydde tre gånger på jobbet. Och hade jätte ont i magen.
Kunde inte ens gå hem, fick ta en taxi.
Vet inte om de va psykiskt. Mådde skit dåligt i alla fall.

Saknar honom så mycket. Vet ibland inte vart jag ska ta vägen.
Det gör så ont i hela kroppen, och hjärtat. Fan! 

Jag drar ett djupt andetag. Sånt där som tar emot i bröstet!
Tänker på Micke. Kom och tänka på hur vi brukade titta på tv.
Jag liggades på hans bröstkorg.
Hörde hans hjärta slå och de lugnade mig.
Vet ni hur mycket jag HATAR att höra nån annans hjärta slå.
Klarar inte av det. Vet inte har aldrig gjort det bara.
Men Mickes, kunde jag ligga och lyssna på i evigheter.
Hjärtslag efter hjärtslag.
Men nu...
Hans hjärta slår inte längre.
Det enda hjärta jag nånsin har kunnat lyssnat på.
Det står stilla, och kommer aldrig mer börja slå igen.
Aldrig.
Jag hatar ordet ALDRIG! Det har jag faktiskt inte gjort så mycket förr.
Men nu när jag ALDRIG mer få se Micke igen.
Hatar jag det ordet.


Det gör så ont att inse,
att jag ALDRIG får se dig igen.
Hoppas på ett liv efter detta!

Känns fortfarande väldigt overkligt.
När jag läser igenom denna blogg.
Och sedan ser att den faktiskt tillhör mig.
Ingen annan!
Jag är en väldigt känslosam person.
Hade jag läst detta om en annan tjej,
så hade  jag nog gråtit.
Men det är ju faktiskt jag. Det är ju faktiskt min pojkvän.
Ser helt konstig ut.
På Måndag så är det prick fem månader sen Micke dog.
Dog, han DOG! Gick bort.. FÖrlorades.
Finns många ord, men ingen som kan dämpa smärtan.
Jag får gråtattacker då och då.
Men jag minns att jag grät varje dag, i nästan tre månader.
Insåg att det var väldigt skönt att gråta, men jag får aldrig tillbaka honom.
Vad jag ÄN gör, hur jag ÄN beter mig.
Jag har träffat en kille här och där. I slutändan gråter jag.
Ser att killen faktiskt inte är Micke. För det är ju rätt konstigt om det
skulle vara han. Han finns ju faktiskt inte kvar..
Nu måste jag sluta känner att tårar börja komma..

Om du ser mig från himlen allt jag gör.
Hoppas jag att du är stolt över mig.
Och mina val i livet.

Det är ju inte som att jag glömmer.
Men vill gärna helst inte bli påmind om det.
Det räcker som det är.
Mycket påminner mig om Mickes död, varje dag!
Sen häromdan, jag vet att det ska vara en fin gest,
så dämper det ner ett kort i brevlådan.
Ett "Tack för att ni hjälper oss i vår svåra sorg"- kort.
Ska jag kanske skicka ett "Tack för att ni strör salt i såren"-kort?
Nej men nu tycker du att jag är elak.
Nej det tycker fan inte jag. Jag är självisk. Vilket jag får vara i denna situation.
Jag kan knappt ha kontakt med NÅN som har med Micke att göra.
För jag vill faktiskt inte bli påmind. Många jag känner är ju enbart tack vare Micke.
Vill inte.. VILL INTE! Det här är skit svårt. Jag har Mickes katt. Hon påminner mig om Micke varje dag.
Sen är det mycket mer, en låt spelas. En film som vi skrattat åt så vi svettades.
inte vet jag, en massa saker.
Jag ber om ursäkt om jag låter elak.
Kanske en dag låter jag snällare.
men då har nog tiden läkt mina sår ytterligare.. Men inte helt..

För fan jag glömmer ALDRIG! Glömmer aldrig den varmaste, snällaste människan jag lärt känna..

Nu faller mina tårar igen.. Ser knappt skärmen.
Nu räcker det, det är inget kul längre.
Nu får du komma tillbaka till mig..
Jag har mina minnen från dig.
Men det känns så långt borta..
Som att jag aldrig känt dig.
Men jag känner inne i hjärtat att du finns.
Det går inte beskriva känslan att du aldrig mer ska få se nån.
Jag har gråtit klart nu, lugnat nerverna lite..
Det var största gråtattacken jag haft på länge.
Jag kan inte hjälpa att känna när jag gråter, att Micke står och tittar på mig.
Och tycker jag ser rolig ut när jag gråter (han gjorde alltid det) , men samtidigt brister det
i hans hjärta av att se mig.
Jag bruka fråga vem är din favorit tjej? - Du är, sa han!
Men Billy (katten,också tjej) då? - Aa, hon också då. Sa han.

Jag ha sagt de förut, säger det igen.
Dina favorit tjejer vill ha hem dig igen.
Nu får du fan komma tillbaka!

Jag håller på lagar mat.
Tänker ofta på Micke när jag lagar mat.
Han älskade min mat..
Saknar honom så förjäkligt..

Kyssar

Jag hittade nått som jag hade skrivit in i min mobil.
Bara nån dag efter Mickes bortgång.
Det rörde mig till tårar i alla fall...

Mitt liv känns så meningslöst utan dig.
Viljan att leva försvann med dig.
Jag tänker på dig om dagen,
drömmer om dig på natten.
Önskar hela tiden att du var här.
Hur ska jag kunna fortsätta utan killen i mitt liv?
Nu är du verkligen en drömprins.
För jag ser dig enbart i mina drömmar.

Många har kommit fram till mig och berömt mig.
Tycker att jag är stark, undrat hur jag klarat detta.
Jag säger en samma sak till alla.
Man ÄR starkare än vad man tror.
Och hur det än är.
Om jag inte orkar leva.
Gör det för Mickes skull..
Jag tror inte Micke ville dö.

Jag saknar dig hela tiden.
Jag vill verkligen ha tillbaka dig.
Du är den snällaste människan jag stött på.
Du var den enda människan, jag kände att jag
riktigt kunde luta mig mot i alla väder.
ÄLSKAR DIG!

Känns inge kul alls. Jag ser faktiskt inte fram emot så mycket.
Jag saknar Micke jätte mycket. Men de är ju klart!
Jag kan i alla fall gå ut, festa, gå på bio.. Göra saker utan att bryta i hop i alla fall!
Jag läste nyss en blogg om en mamma som förlorat sin dotter.
Fy fan! Av det hon skrev kände jag igen mig känslomässigt. Så jag började gråta.
Faktum är att jag tänker på framtiden. Att jag skall nog hitta en man, ska ju ha barn och allt.
Känns bara som jag inte kan lita på nån. Jag litade verkligen på Micke, angående ALLT!
Han fixade allt. Han var händig,duktig,pålitlig.. Det går inte med ord att beskriva.
Ibland ville jag bara lägga mig ner och ge upp, skrika.. Men då fixade Micke det.
Mamma sa nyss nånting om honom typ : "Nu har vi inte Micke här som kan fixa det..."
Det är fan sant.
"Alla hjärtans" Skiiiiit äckliga dag. HATAR!
Har dom tänkt på att folk går bort? SIngel på "alla hjärtans dag" det kan man vara. Men inte ensam.. I vetskap om att man skulle haft nån här.. Känns förjäkligt.


Miss you ÄRTAN!

Trött på att vara ensam. Trött på att mitt liv hela tiden tycks gå upp och ner. Trött på att hela tiden dumma mig,göra mig själv illa.
Men mest av allt saknar jag verkligen att ha nån brevid mig i sängen. Hålla om mig.
Nån som älskar mig, som jag älskar tillbaka.
Kanske att alla tycker att det är tidigt. Men jag är inte född att vara ensam.
Jag tror nog att om det är en bra kille som kommer och knackar på dörren, så misstycker nog inte Micke.

Men kommer jag ens kunna lita på nån som jag gjorde på Micke?

Sist jag skrev här. Jag har firat jul i skutskär, Gävle. Det har vart jätte mysigt.
Lite ledsamt var det, med tanke på att Micke inte var med mig.
Han var säkert där i nån form. Men jag kunde inte se han i alla fall, som ni förstår.
Om typ två veckor, eller så har det gått fem månader. Snart ett halv år.
Jag och Micke skulle fira 1,5 år vid "alla hjärtans dag".
Folk frågar mig hur länge jag och Micke var tillsammans.
Jag frågade "chans" på honom den 11:e Augusti 2007.
Så vi satte 12 Augusti 2007. Fast vi var med varandra varje dag typ sen Mars det året.
Sen visste jag vem han var innan och han vem jag var innan. Vi var ju inte HELT okända.
En fråga.. Spelar det ens nån roll hur länge vi var ett par?
Har det nån betydelse känslomässigt? Visst hade vi vart ett par i fem år hade vi vart med om mer.
Men vi var ett par i lite över ett år. Och jag tycker det räcker.
Jag visste, och han visste att det skulle vara "vi".

2007-08-11
Jag ringde Micke när jag var på besök i Gävle. Jag var på "Cityfesten" med mina gamla kompisar därifrån.
Jag var lite dragen, men absolut inte full. Min kompis tyckte att jag tjatade SÅ mycket om Micke, att det var ju faktiskt uppenbart att jag var kär i honom. Men det tyckte inte jag. Jag sa hela tiden att vi bara var vänner. BARA vänner? Som sågs varje dag, åt mat tillsammans jämt, sov jämt i hop, spenderade helgerna och fritiden tillsammans. Ha ha. Vilket skämt från min sida. Jag ringde hursomhelst.
Mitt samtal:
Malin : Micke, jag måste berätta en sak för dig.
Micke: Aha! Berätta på.
Jag kommer i håg att jag vred och vände mig på stolen. Min kompis manade på mig i bakgrunden.
Ma: Jag tycker om dig.
Mi: Jag tycker om dig med.
Ma: Jo jag förstår det, men jag menar mer än en vän.
Mi: Ja jag med. Jag förstod vad du menade.
Ma: Va varför har du inte sagt nått då?
Mi: Haha. Skumt. Konstigt. Att det skulle bli så här. Varför ska jag säga?
Ma: Ja har du kul då?
Mi: Det är en tjej som är ganska "på" mig.
Ma: Säg stopp, nu har du faktiskt en flickvän. Säg det! SÄG det NU!
Mi: Ja. Haha. Konstigt det känns. Ja att de skulle bli såhär. Du och jag.

Vi skulle höras dagen efter. Men jag ringde aldrig. Vi ringde varandra VARJE dag. Nu var telefonen tyst.
Jag skulle åka tillbaka hem dagen efter. Till slut på tåget så ringde det. Då var det han.
Jag vågade knappt svara, lät det gå flera signaler. Sen svarade jag.
Man hörde på oss båda att vi var blyg. Vi bestämde att vi skulle ses när jag kom hem.
Nu skulle vi ses för första gången som ett par. Skum känsla!
Jo jag kommer faktiskt i håg det där samtalet jätte bra. Jag hör nästan Mickes röst, hur glad han blir av att jag berättar att jag vill vara mer än en vän. Jag hör hans röst. Jag hör min egen röst också. Kommer i håg exakt allt!
Det minnet ska jag bevara längst av alla minnen, jag ska bevara det i mitt hjärta.

Saknar dig hela tiden.