Astra Fest
I morrn blir det STOOOR fest med jobbet. Bjudna dit är ca 900 personer, får se vilka som kommer. Eller hur många som kommer. Kanske runt 600-700. :D
Jag har köpt nya kläder, nu börjar jag kanske leva lite mer. Jag typ tokshoppar, och inte alls sånt som jag kanske skulle köpa när Micke levt. Mamma sa det, att min stil ändrats sen älskling gått bort.
Jag fick ett härligt minne idag, som jag kommer i håg från somras.
Jag var på stan, vi gick förbi en liten "korvgubbe" med ett s.k "korvhus".
Mitt minne:
Strax innan sommarn, så gick jag o Micke till mamma.
Han var hungrig (som jämt), han ville ha korv.
Han ställde sig i kö, det var ganska många som stod där.
Micke kommer fram till luckan. Han säger:
"Jag är skit hungrig, jag vill ha en STOR korv"
Korvgubben: "Har du inte stor korv, vill du ha ÄNNU större?"
Micke skrattar. Sen frågar korvgubben mig om han har stor korv. Ööööh! Alla skrattar.
Jag minns inte exakt, om det var så här det sas där. Men nått åt det hållet, jag var nog den enda som riktigt skämdes.
Micke skrattade jätte mycket. Gullet! Snällis. Andra hade säkert tagit illa upp. Det är ju lite "privat" med storlekar haha!
Jag är kär,
men han är inte här.
Vet inte om vi ses nån mer gång.
Vet inget längre.
Jag vill vara kär, krama om den jag älskar.
Nån som vet hur ont detta gör?
Jag har köpt nya kläder, nu börjar jag kanske leva lite mer. Jag typ tokshoppar, och inte alls sånt som jag kanske skulle köpa när Micke levt. Mamma sa det, att min stil ändrats sen älskling gått bort.
Jag fick ett härligt minne idag, som jag kommer i håg från somras.
Jag var på stan, vi gick förbi en liten "korvgubbe" med ett s.k "korvhus".
Mitt minne:
Strax innan sommarn, så gick jag o Micke till mamma.
Han var hungrig (som jämt), han ville ha korv.
Han ställde sig i kö, det var ganska många som stod där.
Micke kommer fram till luckan. Han säger:
"Jag är skit hungrig, jag vill ha en STOR korv"
Korvgubben: "Har du inte stor korv, vill du ha ÄNNU större?"
Micke skrattar. Sen frågar korvgubben mig om han har stor korv. Ööööh! Alla skrattar.
Jag minns inte exakt, om det var så här det sas där. Men nått åt det hållet, jag var nog den enda som riktigt skämdes.
Micke skrattade jätte mycket. Gullet! Snällis. Andra hade säkert tagit illa upp. Det är ju lite "privat" med storlekar haha!
Jag är kär,
men han är inte här.
Vet inte om vi ses nån mer gång.
Vet inget längre.
Jag vill vara kär, krama om den jag älskar.
Nån som vet hur ont detta gör?
Snart läggdags
Vet ni att jag vill inte gråta mer. Orkar inte gråta i smyg.
Trycka tillbaka mina tårar.
Jag tror att Micke inte heller vill att jag ska gråta.
Han vill att jag ska vara stark, så att han kan vara stolt över mig.
Det är han nog säkert ändå...
Men jag orkar inte gråta, för hur mycket jag än verkar
gråta, så kommer jag aldrig, ALDRIG få tillbaka min älskade Micke.
Må du vilda i frid, du vackraste ängel.
Din favorit tjej saknar dig så himla mycket.
Hon gråter gömda tårar för dig, hela tiden.
Hon önskar dig tillbaka varje sekund...
Jag kan inte rå för. Det är ju mänskligt att gråta.
Men jag tycker det är sjukt jobbigt, hela tiden.
Jag kan sitta på bussen och bara vilja störtböla.
Jo klart jag kan gråta hur mycket som helst för Micke skull.
Men jag skulle hellre göra det om jag visste att de får honom tillbaka snart....
Trycka tillbaka mina tårar.
Jag tror att Micke inte heller vill att jag ska gråta.
Han vill att jag ska vara stark, så att han kan vara stolt över mig.
Det är han nog säkert ändå...
Men jag orkar inte gråta, för hur mycket jag än verkar
gråta, så kommer jag aldrig, ALDRIG få tillbaka min älskade Micke.
Må du vilda i frid, du vackraste ängel.
Din favorit tjej saknar dig så himla mycket.
Hon gråter gömda tårar för dig, hela tiden.
Hon önskar dig tillbaka varje sekund...
Jag kan inte rå för. Det är ju mänskligt att gråta.
Men jag tycker det är sjukt jobbigt, hela tiden.
Jag kan sitta på bussen och bara vilja störtböla.
Jo klart jag kan gråta hur mycket som helst för Micke skull.
Men jag skulle hellre göra det om jag visste att de får honom tillbaka snart....
Huva
Usch huva, jag är bara så trött. Vill helst sova en stund.
Men kan inte det nu, för då kan jag inte sova i natt.
Då kommer jag ej upp till jobbet i morrn, eller jo jag kommer väl upp
men kommer att vara skapligt trött då.
Jag har så ont i nacken också, vill knäcka ut min rygg.
Micke brukade "rätta till" kotorna i min rygg.
Jag vill verkligen ha Micke här nu.
Gud va mysigt vi skulle ha det älsk.
Ärtan <3 Bävis
Men kan inte det nu, för då kan jag inte sova i natt.
Då kommer jag ej upp till jobbet i morrn, eller jo jag kommer väl upp
men kommer att vara skapligt trött då.
Jag har så ont i nacken också, vill knäcka ut min rygg.
Micke brukade "rätta till" kotorna i min rygg.
Jag vill verkligen ha Micke här nu.
Gud va mysigt vi skulle ha det älsk.
Ärtan <3 Bävis
Älskar
Jag fattar inte, jag fattar inte varför jag tänker på det här.
Detta ser jag spelas upp om och om igen i mitt huvud:
Micke och jag kommer in på dagiset och ska hämta vårt barn, en skit liten söt son.
Som springer och skriker "pappa, mamma". Och Micke blir skit sprallig av att se den lille saken.
Och sjunker ner mot golvet med öppna armar. Tar emot den lille krabaten. Medans jag står lycklig
och ser på, böjer mig ner och ger dom både en puss...
Låter det Psykopatiskt? Kom in i mitt huvud, där spelas det upp såna här scener hela tiden.
Gjorde aldrig det när Micke levde. Kanske för att jag visste att vi skulle få allt det där sen.
Men nu måste jag ge upp. Kommer aldrig att hända med Micke. Micke finns inte.
Varför kan inte min hjärna sluta såra mig? Sluta spela upp gulliga , sårande scener
involverande världens underbaraste pappa/man och skit söt son som ser ut som Micke....
SLUTA! GE UPP! Micke blir inte far till mina barn.... Fan fan. Våra barn skulle ju få de som bäst.
Jag älskar barn. Jag vill ha 4 stycken. Men Micke han ville bara ha 2... - Har jag för mig.
Ser ni skillnaden i meningen ovanför? jag VILL ha, Micke VILLE ha....
Jag vet men detta tar aldrig slut... Hur långt tid har det gått? Typ 3 månader, jag vet inte. Kanske känns lite bättre, sorgen har väl lagt sig. Men jag kan säga en sak, det är FAN inget som gått över. Inget alls. Jag får knappt prata om Micke för folk verkar det som. Och alltid när folk pratar om saker, kommer jag och tänka på Micke. Då kan jag säga "bla bla, så bruka Micke göra"
Folk blir helt stum. Jag vet att dom inte vet vad dom ska säga e.tc. Men om dom ser att jag endå är så "okej" över att prata om honom. Varför bara bli helt stum och storögd. Typ: "Oj hon pratar om honom, spela oberörd, låtsas som inget har hänt. Om jag inte rör en min så märks jag inte".
Lägg av! Jag vill prata om han, jag vill känna han hela tiden. Ni andra kan ju ringa er partner. Eller träffas. Vadsomhelst.
Jag kan bara prata om min älskling, och på så sätt känna mig "nära" honom.
Ibland när jag pratar om honom och säger nått kul, känns det som att han är nära mig och ler. Jag kan nästan känna ett leende i nacken. Och det älskar jag. Så snälla låt mig få prata, tjata, älta om Micke som att jag vore en nykär tonåring.
Jag behöver det, och jag vill det. Jag tror han tycker om det också.
Behöver inte
skriva det jämt.
Du borde veta..
Att JAG ÄLSKAR DIG!
Band
Jag har ett band till min mamma, ett till min lillesyster, ett till min pappa, ett till min bästa vän, ett band till min arbetskollega, ett band till min chef. Ja man har ju olika band med alla man ens bara lär känna.
Men ett av banden som bör hålla, som ska vara starkt. Det är bandet till ens partner. Som man ska dela ett liv med.
Med det bandet bildar man en ny familj. Man är ju uppväxt med sin familj, och all släkt. Plus många av sina vänner.
Är det inte lite konstig att det senare i framtiden, kanske när man är runt 20-års åldern så hittar man en kille.
En främling (om man inte känt han sen innan), en helt annan människa som inte funnits i ditt liv tidigare.
När det gått nått år, kanske ni flyttar i hop. På dom här kanske 1-2 åren ska du ha lärt känna din kille så pass mycket
att du vet att det är han du ska vara med. Att du kan lita på honom. Att du kan lägga ditt hjärta i hans händer.
Är det inte konstigt? Jag menar ens mamma kan man bo i hop med, men det är ju mamma. Och ens vän har man ju känt sen man var liten. Men du vill ju känna din kille bäst av alla, veta allt om honom. Eller hur?Du tror också att du gör det, i vissa fall är det så, i andra inte.
Sen kommer det kanske barn.
Jag tycker livet är så konstigt.
Egentligen kanske man skulle dela sitt liv från när man är i 20-årsåldern med nån som man känt sen man var liten, som ens mamma eller pappa valt ut åt en. Men då kallas det tvångsgifte. Eller så.
Men skumt. Vad är människan till för. Det enda vi vet av vårt liv det är att vi ska dö. Inget annat! Allt annat vet du inte ett SKIT om. Det skrämde mig nog inte så mycket förut. Men nu efter att Micke gått bort,är jag jätte rädd. Nu vill jag inte att nån mer ska dö i från mig, eller försvinna. Det låter själviskt att säga mig. Men ska jag vara ärlig, så vet ju inte jag vart Micke är. Om han har det bra eller inte. Men känner jag honom rätt så har han det jätte bra.
Jag kommer alltid älska honom. Oavsett om jag finner en ny man i framtiden. Så kommer Micke finnas i mitt hjärta, och en bild i mitt huvud. Jag har många roliga saker att berätta för andra om Micke i framtiden =)
Ängeln i rummet
Men ett av banden som bör hålla, som ska vara starkt. Det är bandet till ens partner. Som man ska dela ett liv med.
Med det bandet bildar man en ny familj. Man är ju uppväxt med sin familj, och all släkt. Plus många av sina vänner.
Är det inte lite konstig att det senare i framtiden, kanske när man är runt 20-års åldern så hittar man en kille.
En främling (om man inte känt han sen innan), en helt annan människa som inte funnits i ditt liv tidigare.
När det gått nått år, kanske ni flyttar i hop. På dom här kanske 1-2 åren ska du ha lärt känna din kille så pass mycket
att du vet att det är han du ska vara med. Att du kan lita på honom. Att du kan lägga ditt hjärta i hans händer.
Är det inte konstigt? Jag menar ens mamma kan man bo i hop med, men det är ju mamma. Och ens vän har man ju känt sen man var liten. Men du vill ju känna din kille bäst av alla, veta allt om honom. Eller hur?Du tror också att du gör det, i vissa fall är det så, i andra inte.
Sen kommer det kanske barn.
Jag tycker livet är så konstigt.
Egentligen kanske man skulle dela sitt liv från när man är i 20-årsåldern med nån som man känt sen man var liten, som ens mamma eller pappa valt ut åt en. Men då kallas det tvångsgifte. Eller så.
Men skumt. Vad är människan till för. Det enda vi vet av vårt liv det är att vi ska dö. Inget annat! Allt annat vet du inte ett SKIT om. Det skrämde mig nog inte så mycket förut. Men nu efter att Micke gått bort,är jag jätte rädd. Nu vill jag inte att nån mer ska dö i från mig, eller försvinna. Det låter själviskt att säga mig. Men ska jag vara ärlig, så vet ju inte jag vart Micke är. Om han har det bra eller inte. Men känner jag honom rätt så har han det jätte bra.
Jag kommer alltid älska honom. Oavsett om jag finner en ny man i framtiden. Så kommer Micke finnas i mitt hjärta, och en bild i mitt huvud. Jag har många roliga saker att berätta för andra om Micke i framtiden =)
Ängeln i rummet
Tårar
Varje dag gråter jag en liten skvätt. Eller inte varje dag, men nästan.
Har blivit mindre med tiden.
Men endå mina tårar kan fylla ett nytt hav.
Men trots alla dessa tårar, så kommer jag inte få se dig igen.
Inte först vi möts på en annan plats.
Jag vet inte vad jag ska göra Micke.
Om du kan, kom och hälsa på, jag vill se dig igen...
Saknar dig skit mycket. Saknar dig så förjävligt.
Du är ju min och jag din. Du lovade att vi skulle ha en "mys-höst".
Jag kan inte mysa,
inte om du inte är
här hos mig
Ingen som Micke
Det känns så jäkla långt bort, att jag ska träffa nån annan.
Ska jag det? Ska jag vara lycklig och kär?
Men det är så svårt. Med Micke har jag känt, att detta är killen som jag ska ha barn med.
Har aldrig känt så för nån annan. Det är väldigt jäkla svårt.
Jag skulle ju verkligen leva med honom resten av mitt liv. Eller i varje fall,
få barn och allt. Jag vet inte... Jag vet inte ens om jag vill träffa nån ny, när de väl skulle ske.
Tänker verkligen på Micke hela tiden, med delade känslor.
Ibland glad, ledsen,arg, irreterad.. Ja massa olika känslor.
Jag är så kluven. Jag är definitivt splittrad. Önskar en dörr kunde öppnas och där stod Micke.
Så var allt bara över.
Oavsett vad som än händer,
tar ingen din plats i mitt hjärta.
Den brinner starkast.
Jag älskar dig,
jag älskar dig
jag älskar dig
åå gud vet hur mycket
jag älskar dig...
Kyss
Jag tycker att en kyss i ett förhållande har en jätte stor roll.
En kyss kan verkligen få en att må bra, om man får den från den man älskar.
En kyss kan trösta, en kyss kan få en att le, en kyss är det bästa som finns.
Jag ÄLSKADE när jag och Micke kysstes, hans stora läppar var som gjorda för
att kyssas med.
Vi kysstes jätte ofta, men oftast när vi var själv. Annars pussades vi bara.
En kyss på morgonen så klart, en kyss på kvällen.
Så ska det vara.
Underbart var det! Jag drömde i natt att jag kysste Micke. Och pussade honom
överallt. Hela tiden! Jag kunde inte sluta.
Är det nått jag aldrig kommer glömma, så är det hur det var att kyssa hans underbara läppar...
Jag saknar verkligen honom.. Gud jag saknar så jag saknar min PRINS!
Älskar dig.
Du är så
JÄVLA underbar.
En kyss kan verkligen få en att må bra, om man får den från den man älskar.
En kyss kan trösta, en kyss kan få en att le, en kyss är det bästa som finns.
Jag ÄLSKADE när jag och Micke kysstes, hans stora läppar var som gjorda för
att kyssas med.
Vi kysstes jätte ofta, men oftast när vi var själv. Annars pussades vi bara.
En kyss på morgonen så klart, en kyss på kvällen.
Så ska det vara.
Underbart var det! Jag drömde i natt att jag kysste Micke. Och pussade honom
överallt. Hela tiden! Jag kunde inte sluta.
Är det nått jag aldrig kommer glömma, så är det hur det var att kyssa hans underbara läppar...
Jag saknar verkligen honom.. Gud jag saknar så jag saknar min PRINS!
Älskar dig.
Du är så
JÄVLA underbar.
Konstigt
Hade den konstigaste känslan i natt.
Jag hade somnat, kom in i "drömvärlden".
Och i den världen, satt Micke i fängelse.
Han var inte död. Det var fruktansvärt verkligt.
Han och jag hade inte setts på tre månader,
han skulle komma ut NU på fredag.
Och jag kan inte beskriva känslan, glädjen, pirret..
Ja ALLT! Jag kände i min kropp.
I tron om att jag faktiskt skulle få se honom IMORGON!
I drömmen, så låg jag i sängen och tänkte på vad vi skulle göra.
Men sen vakna jag. Och vips börja tårarna rinna nerför kinderna.
Jag hade somnat, kom in i "drömvärlden".
Och i den världen, satt Micke i fängelse.
Han var inte död. Det var fruktansvärt verkligt.
Han och jag hade inte setts på tre månader,
han skulle komma ut NU på fredag.
Och jag kan inte beskriva känslan, glädjen, pirret..
Ja ALLT! Jag kände i min kropp.
I tron om att jag faktiskt skulle få se honom IMORGON!
I drömmen, så låg jag i sängen och tänkte på vad vi skulle göra.
Men sen vakna jag. Och vips börja tårarna rinna nerför kinderna.
( Micke har aldrig suttit i fängelse, skulle aldrig hamna där heller. Men för mig är nästan allt bättre än död )
Vill sluta drömma,
och vakna upp i verkligheten.
Med dig Michael vid min sida.
Vill sluta drömma,
och vakna upp i verkligheten.
Med dig Michael vid min sida.
Massa skrivet
Ja idag blev det massa skrivet här.
Jag började nyss gråta. Tog upp kortet som jag fick av Micke på vår ettårsdag.
Han åkte runt och leta efter min present som jag skulle få (SATC-Boxen).
Men den var praktiskt taget slutsåld överallt, till slut hittade han den. Då kom han på att han inte hade nåt kort.
Eller present papper att slå in SATC-boxen med. Så han slog in boxen med en "systembolags" - kasse, och silvertejp. Haha! Romantiskt va? Sen tog han snabbt ett papper hemma (en gammal räkning) och klippte den till perfekt storlek för kuvertet. Han tog mitt kuvert som jag gett honom och strykt över sitt namn, och skrev ditt BÄVIS. (Micke kallade mig Bävis)
Haha! Jag skrattade SÅ mycket åt detta, och han log. Var mallig över sin present, och med all rätt. Riktigt fint och gulligt, älskling det uppskattades ska du veta.
Jag tittade på kortet nyss. Så här stod det:
Förlåt för det fula kortet, men jag tycker om dig endå!
Grattis på ettårsdagen Bävis!
Puss
Så kollade jag på honom och sa : "Tycker om?! Inte älskar?"
Då sa han: " jo det vet du. Men jag hade panik hann knappt skriva kortet, visste inte vad jag skrev."
Vilken romantisk pöjk jag hade va. Alltid ute i sista stund. Skulle vi fått barn, hade han nog stått på en statoil mack
på julafton och köpt nått till barnen. Haha! Jag kan inte sluta tänka på hur vårt liv skulle sett ut. Eller hur vi hade vart.
Jag tror, eller vet att vi hade haft pirr i magen och dem där "nykära" känslorna länge, kanske till och med livet ut.
Nu ska jag snart gå och sova. Hoppas nån värmer mig i den kalla natten. Tittar in från den andra sidan. För jag saknar honom så. Vill ju att vi ska sova, vi två.
Och just de, ni kanske undrar vad Bävis står för?
Man bruka kalla sina älskade en massa namn. Bland annat kanske Babe,Baby,Bebis...
Jag var Mickes Bebis, men han tyckte att jag såg ut som en liten gnagare för att jag har överbett. Som en bäver.
Så då tog han ett plus ett. Bebis + Bäver = Bävis. Klyftigt va?
Jag tycker det var otroligt gulligt.
Jag vill sova med
Micke NUUUUUUUUUUU
Jag började nyss gråta. Tog upp kortet som jag fick av Micke på vår ettårsdag.
Han åkte runt och leta efter min present som jag skulle få (SATC-Boxen).
Men den var praktiskt taget slutsåld överallt, till slut hittade han den. Då kom han på att han inte hade nåt kort.
Eller present papper att slå in SATC-boxen med. Så han slog in boxen med en "systembolags" - kasse, och silvertejp. Haha! Romantiskt va? Sen tog han snabbt ett papper hemma (en gammal räkning) och klippte den till perfekt storlek för kuvertet. Han tog mitt kuvert som jag gett honom och strykt över sitt namn, och skrev ditt BÄVIS. (Micke kallade mig Bävis)
Haha! Jag skrattade SÅ mycket åt detta, och han log. Var mallig över sin present, och med all rätt. Riktigt fint och gulligt, älskling det uppskattades ska du veta.
Jag tittade på kortet nyss. Så här stod det:
Förlåt för det fula kortet, men jag tycker om dig endå!
Grattis på ettårsdagen Bävis!
Puss
Så kollade jag på honom och sa : "Tycker om?! Inte älskar?"
Då sa han: " jo det vet du. Men jag hade panik hann knappt skriva kortet, visste inte vad jag skrev."
Vilken romantisk pöjk jag hade va. Alltid ute i sista stund. Skulle vi fått barn, hade han nog stått på en statoil mack
på julafton och köpt nått till barnen. Haha! Jag kan inte sluta tänka på hur vårt liv skulle sett ut. Eller hur vi hade vart.
Jag tror, eller vet att vi hade haft pirr i magen och dem där "nykära" känslorna länge, kanske till och med livet ut.
Nu ska jag snart gå och sova. Hoppas nån värmer mig i den kalla natten. Tittar in från den andra sidan. För jag saknar honom så. Vill ju att vi ska sova, vi två.
Och just de, ni kanske undrar vad Bävis står för?
Man bruka kalla sina älskade en massa namn. Bland annat kanske Babe,Baby,Bebis...
Jag var Mickes Bebis, men han tyckte att jag såg ut som en liten gnagare för att jag har överbett. Som en bäver.
Så då tog han ett plus ett. Bebis + Bäver = Bävis. Klyftigt va?
Jag tycker det var otroligt gulligt.
Jag vill sova med
Micke NUUUUUUUUUUU
Motorcykel körkort.
Kom och tänka på. Minns inte när det var, men jag tror det var i Maj!
Micke hade tagit mc kortet,och han ringde mig och var jätte glad.
Klart man är glad. Jag var glad för hans skull, men inte för sakens skull.
Han åkte jätte mycket mc i sommar. Och jag var jämt lika rädd.
"Du måste ringa mig så fort du har åkt klart". Och det gjorde han.
Bara för att klargöra att han är oskadd.
Till slut blev det nästan för mycket, jag ville nästan lämna honom.
Jag tyckte han åkte för mycket mc, och jag sa det till honom.
"Jag vill inte vara tillsammans med dig, för jag är rädd att du ska köra i hjäl dig"
Men Micke tröstade alltid mig med att säga att han åkte värsta lugnt, och det inte var nån fara och så log han mot mig.
Jag brukade beskriva värsta scenariot för honom, hur han var ute och åkte och det skulle hända nått så att han dog.
Jag minns dagen då detta hände. Hur jag ringde till hans mobil, och prata in på hans telefonsvarare.
jag sa :" Micke jag älskar dig, du får inte vara död, det får inte vara du som är död" Och jag tänkte i mitt huvud hur han skulle
skratta åt mig, när han har hört meddelandet. Om han inte gått bort den dagen. Han skulle skratta och pussa mig och säga att jag var så söt, som var så rädd.
Var jag tvungen att ha rätt? Var jag det? Jag visste att du skulle dö så här Micke. Det håll på ta kol på vårt förhållande.
För jag var så förbaskat rädd om dig, jag har sån otur i livet. Jag hatar att jag ens tänkte såna tankar, känns som det är mitt fel.
Jag saknar dig hela tiden, orkar knappt tänka på dig. Men endå gör jag det varenda eviga sekund som jag andas.
Älskar dig.
Förlåt för att jag
sa allt om mc:n
Micke hade tagit mc kortet,och han ringde mig och var jätte glad.
Klart man är glad. Jag var glad för hans skull, men inte för sakens skull.
Han åkte jätte mycket mc i sommar. Och jag var jämt lika rädd.
"Du måste ringa mig så fort du har åkt klart". Och det gjorde han.
Bara för att klargöra att han är oskadd.
Till slut blev det nästan för mycket, jag ville nästan lämna honom.
Jag tyckte han åkte för mycket mc, och jag sa det till honom.
"Jag vill inte vara tillsammans med dig, för jag är rädd att du ska köra i hjäl dig"
Men Micke tröstade alltid mig med att säga att han åkte värsta lugnt, och det inte var nån fara och så log han mot mig.
Jag brukade beskriva värsta scenariot för honom, hur han var ute och åkte och det skulle hända nått så att han dog.
Jag minns dagen då detta hände. Hur jag ringde till hans mobil, och prata in på hans telefonsvarare.
jag sa :" Micke jag älskar dig, du får inte vara död, det får inte vara du som är död" Och jag tänkte i mitt huvud hur han skulle
skratta åt mig, när han har hört meddelandet. Om han inte gått bort den dagen. Han skulle skratta och pussa mig och säga att jag var så söt, som var så rädd.
Var jag tvungen att ha rätt? Var jag det? Jag visste att du skulle dö så här Micke. Det håll på ta kol på vårt förhållande.
För jag var så förbaskat rädd om dig, jag har sån otur i livet. Jag hatar att jag ens tänkte såna tankar, känns som det är mitt fel.
Jag saknar dig hela tiden, orkar knappt tänka på dig. Men endå gör jag det varenda eviga sekund som jag andas.
Älskar dig.
Förlåt för att jag
sa allt om mc:n
Trött
Jag är bara så trött. Vill inte vakna vill sova, men kan inte.
Vakna skit tidigt idag. Och tänkte på att om Micke var här, då hade det vart underbart
att vakna tidigt. För då hade man legat i sängen ett bra tag och gosat.
Men man är själv, JAG är själv. Känns som jag är det hela tiden.
Hon jag jobbar med sa att det är så konstigt, känns som i går som du sa
att du och Micke lagade mat eller nåt sånt. Jag vet, men snart har det gått 3 månader,
ett halv år, ett år o.s.v. Jag får aldrig mer se min älskade Juvel. Han är borta.
Ni som är tillsammans med nån som ni verkligen älskar, och inte kan släppa hon/han med
blicken om ni sitter i samma rum. Ta vara på det. Ta vara på allt. Hälsa på din mamma mer,
gå till mormor. Gör en extra uppoffring för den du älskar. Skärp er! Jag önskar att Micke levde,
jag hade gjort allt, ALLT för honom.
Och om DU är tillsammans med nån du inte ens är säker på. Gör slut! Bättre det.
Annars håller du honom/henne från att kanske träffa nån annan som kan göra dom ännu lyckligare än du.
Och dig själv, du kanske hittar nån. Jag har väl hört, att många inte vill vara i sina förhållande, men dom är det endå.
Nej skärpning! Att visa kärlek är det bästa man kan göra, att göra en bra sak om dagen kan vara värt att leva för.
Nu ska mamma och jag äta frukost.
Saknar våra morgonstunder.
Morgonstund har guld i mun.
Men nu känner jag bara
en ängels smekning...
Vakna skit tidigt idag. Och tänkte på att om Micke var här, då hade det vart underbart
att vakna tidigt. För då hade man legat i sängen ett bra tag och gosat.
Men man är själv, JAG är själv. Känns som jag är det hela tiden.
Hon jag jobbar med sa att det är så konstigt, känns som i går som du sa
att du och Micke lagade mat eller nåt sånt. Jag vet, men snart har det gått 3 månader,
ett halv år, ett år o.s.v. Jag får aldrig mer se min älskade Juvel. Han är borta.
Ni som är tillsammans med nån som ni verkligen älskar, och inte kan släppa hon/han med
blicken om ni sitter i samma rum. Ta vara på det. Ta vara på allt. Hälsa på din mamma mer,
gå till mormor. Gör en extra uppoffring för den du älskar. Skärp er! Jag önskar att Micke levde,
jag hade gjort allt, ALLT för honom.
Och om DU är tillsammans med nån du inte ens är säker på. Gör slut! Bättre det.
Annars håller du honom/henne från att kanske träffa nån annan som kan göra dom ännu lyckligare än du.
Och dig själv, du kanske hittar nån. Jag har väl hört, att många inte vill vara i sina förhållande, men dom är det endå.
Nej skärpning! Att visa kärlek är det bästa man kan göra, att göra en bra sak om dagen kan vara värt att leva för.
Nu ska mamma och jag äta frukost.
Saknar våra morgonstunder.
Morgonstund har guld i mun.
Men nu känner jag bara
en ängels smekning...
Micke
Min ängel i himlen, min bäste vän.
Ängelns skratt fick mig att le.
Kommer vi nånsin ses igen?
Kom tillbaka hit, till min famn.
Saknar dig så det gör ont i mitt hjärta.
Finns inga ord som beskriver.
Har aldrig upplevt sån här smärta.
Livet
Se så hur livet kan uppenbara sig.
För tre månader sen vakna jag med Micke vid min sida.
Och för tre månader sen intalade jag mig själv,
att jag kan inte leva utan Micke.
Nu har det gått nästan exakt två månader sen Micke gått bort.
Och jo, jag kan leva själv. Och jo jag klarar mig OK.
Men människan är starkare än vad man tror.
jag har aldrig vart rädd för döden, eller att dö.
Jag har bara vart rädd att nån jag älskar ska dö.
Bara för att jag säger att jag klarar mig och så, betyder inte det
att jag inte älskar honom eller saknar honom.
Är det nån som förtjänar kärlek, så är det Micke.
Men jag är så ensam. Så ensam.
Mörkret kryper på, kylan börjar komma nu..
Micke det hade vart UNDERBART med dig vid min sida,
ligga och hålla om mig. Värma mig!
All kärlek till Micke.
För tre månader sen vakna jag med Micke vid min sida.
Och för tre månader sen intalade jag mig själv,
att jag kan inte leva utan Micke.
Nu har det gått nästan exakt två månader sen Micke gått bort.
Och jo, jag kan leva själv. Och jo jag klarar mig OK.
Men människan är starkare än vad man tror.
jag har aldrig vart rädd för döden, eller att dö.
Jag har bara vart rädd att nån jag älskar ska dö.
Bara för att jag säger att jag klarar mig och så, betyder inte det
att jag inte älskar honom eller saknar honom.
Är det nån som förtjänar kärlek, så är det Micke.
Men jag är så ensam. Så ensam.
Mörkret kryper på, kylan börjar komma nu..
Micke det hade vart UNDERBART med dig vid min sida,
ligga och hålla om mig. Värma mig!
All kärlek till Micke.
Hemma
Kom nyss hem från jobbet. Allt känns så tomt.
Jag hörde "Nothing compares 2 u" på radion, på jobbet idag.
Vart stel i hela kroppen, tänkte på Micke. Ville bara skrika ut.
Men tur att jag var på jobbet. Så slapp jag skrika och få ett anfall.
Jag vet liksom ingenting. Vad ska jag göra med mitt liv?
Allt är ju så svårt. Man ska ju uppskatta att man får leva.
Men jag uppskattar inte det direkt, vilket kan förstås.
Innan allt var jag faktiskt en lycklig och glad människa.
Folk kunde typ fråga hur jag orkar le så mycket.
Sån var jag. Glad och ett leende på läpparna.
Nu börjar jag gå ner i vikt, helt svart runt ögonen.
Ser inte Malin i spegeln, inte den glada i varje fall.
Ser en olycklig tjej som står undrande och frågar sig själv, varför skulle jag ens födas.
Så känns det! Hela livet har vart upp och ner.
Men när jag träffade Micke, MY GOD så glad jag har vart.
Nu finns han inte, och självklart är jag inte lycklig.
Men jag försöker hela tiden. Hela jävla tiden.
Ingen anar nog hur svårt det är. Först det overkliga händer en själv.
Men jag hoppas att det här är det sista som händer. Inga mer olyckligheter.
F.r.o.m Decemer förra året. Dec: gick Mickes mormor bort, Jan: Gick en av mina bästa vänners styvfar bort, Maj: Gick den andra bästa vännens morfar bort... September ett datum som svetsat sig fast i mitt hjärta och huvud gick min älskade Micke bort. Den äldsta gick först, den yngsta sist. men vad är oddsen? Tre människor jag bryr mig om och verkligen älskar förlorar en familjemedlem? jag vet inte, finns inga ord.... Hatar detta, hatar hatar hatar...
MICKE VARFÖR FINNS DU INTE KVAR? VARFÖR FINNS DU INTE HÄR, DÄR JAG ÄR? DU LOVADE ATT VI SKULLE BLI GAMLA I HOP....... VARFÖR? VARFÖR? NI SOM TOG MICKE, SKULLE HA TAGIT MIG I STÄLLET...
Ärkeängeln Michael:
Frukta inte ljuset som visar sig i mörkret.
Den som fruktar bär ej ett rent hjärta.
Den som väntar på nått gott,
väntar aldrig för länge...
Hur länge ska jag behöva vänta för att få se dig igen?
Vi möts igen, det vet både du och jag.
Jag hörde "Nothing compares 2 u" på radion, på jobbet idag.
Vart stel i hela kroppen, tänkte på Micke. Ville bara skrika ut.
Men tur att jag var på jobbet. Så slapp jag skrika och få ett anfall.
Jag vet liksom ingenting. Vad ska jag göra med mitt liv?
Allt är ju så svårt. Man ska ju uppskatta att man får leva.
Men jag uppskattar inte det direkt, vilket kan förstås.
Innan allt var jag faktiskt en lycklig och glad människa.
Folk kunde typ fråga hur jag orkar le så mycket.
Sån var jag. Glad och ett leende på läpparna.
Nu börjar jag gå ner i vikt, helt svart runt ögonen.
Ser inte Malin i spegeln, inte den glada i varje fall.
Ser en olycklig tjej som står undrande och frågar sig själv, varför skulle jag ens födas.
Så känns det! Hela livet har vart upp och ner.
Men när jag träffade Micke, MY GOD så glad jag har vart.
Nu finns han inte, och självklart är jag inte lycklig.
Men jag försöker hela tiden. Hela jävla tiden.
Ingen anar nog hur svårt det är. Först det overkliga händer en själv.
Men jag hoppas att det här är det sista som händer. Inga mer olyckligheter.
F.r.o.m Decemer förra året. Dec: gick Mickes mormor bort, Jan: Gick en av mina bästa vänners styvfar bort, Maj: Gick den andra bästa vännens morfar bort... September ett datum som svetsat sig fast i mitt hjärta och huvud gick min älskade Micke bort. Den äldsta gick först, den yngsta sist. men vad är oddsen? Tre människor jag bryr mig om och verkligen älskar förlorar en familjemedlem? jag vet inte, finns inga ord.... Hatar detta, hatar hatar hatar...
MICKE VARFÖR FINNS DU INTE KVAR? VARFÖR FINNS DU INTE HÄR, DÄR JAG ÄR? DU LOVADE ATT VI SKULLE BLI GAMLA I HOP....... VARFÖR? VARFÖR? NI SOM TOG MICKE, SKULLE HA TAGIT MIG I STÄLLET...
Ärkeängeln Michael:
Frukta inte ljuset som visar sig i mörkret.
Den som fruktar bär ej ett rent hjärta.
Den som väntar på nått gott,
väntar aldrig för länge...
Hur länge ska jag behöva vänta för att få se dig igen?
Vi möts igen, det vet både du och jag.
Jaha!
Snart är det prick två månader sen. Känns jäkligt sjukt. Är detta sant!?
Har tiden verkligen runnit iväg så? Och har jag varit ensam så länge?
Jag saknar honom hela tiden, biter verkligen i hop stenhårt. Och försöker att tänka positivt ändå.
Men det är jäkligt svårt. Vet liksom inte hur jag ska leva ett normalt liv. Fast jag försöker, har vart ute i lördags.
Det var trevligt och kul. Men mitt liv suger känns det som. Och lyllos alla jävlar som får sova med den dom älskar varje natt. Och bara ta det för givet. Det gjorde jag alltid med Micke. Klart jag sover med han liksom. Men jag mös varje jävla sekund. Vi somna direkt i varandras famn,helt jävla underbart. Min mamma sa en gång den man älskar somnar man direkt i famnen på, man känner sig trygg. Som ett litet barn tryggt i mammans famn. Jag håller med.
Så kändes det med Micke. Tryggt, mysigt,varmt och alldeles jävla underbart.
En liten fågel viska i mitt öra,
att Micke tyckte om mig SÅÅÅ grymt mycket.
Och att han aldrig titta åt nån annans håll.
Jag var det enda i hans tankar.
-Fast å andra sidan älskling, det visste jag redan.
Vi visste båda två vart vi hade varandra.
Saknar dig så otroligt, det vet du.
Saknar våran "sovställning" med dig.
Ligger alltid den, fastän jag sover ensam.
I hopp om att du endå kanske ligger brevid.
Har tiden verkligen runnit iväg så? Och har jag varit ensam så länge?
Jag saknar honom hela tiden, biter verkligen i hop stenhårt. Och försöker att tänka positivt ändå.
Men det är jäkligt svårt. Vet liksom inte hur jag ska leva ett normalt liv. Fast jag försöker, har vart ute i lördags.
Det var trevligt och kul. Men mitt liv suger känns det som. Och lyllos alla jävlar som får sova med den dom älskar varje natt. Och bara ta det för givet. Det gjorde jag alltid med Micke. Klart jag sover med han liksom. Men jag mös varje jävla sekund. Vi somna direkt i varandras famn,helt jävla underbart. Min mamma sa en gång den man älskar somnar man direkt i famnen på, man känner sig trygg. Som ett litet barn tryggt i mammans famn. Jag håller med.
Så kändes det med Micke. Tryggt, mysigt,varmt och alldeles jävla underbart.
En liten fågel viska i mitt öra,
att Micke tyckte om mig SÅÅÅ grymt mycket.
Och att han aldrig titta åt nån annans håll.
Jag var det enda i hans tankar.
-Fast å andra sidan älskling, det visste jag redan.
Vi visste båda två vart vi hade varandra.
Saknar dig så otroligt, det vet du.
Saknar våran "sovställning" med dig.
Ligger alltid den, fastän jag sover ensam.
I hopp om att du endå kanske ligger brevid.
Och älskling TACK!
Tack för att vi två träffades, tack för att du tog mig under dina vingar.
Tack för att jag fick träffa jordens, nu himlens varmaste och starkaste ängel.
Tack för allt tröst jag fått i hårda tider, tack för alla leende du gett mig.
Tack för att jag fick älska dig, och fick kärlek tillbaka.
Mest tack för att DU lärde mig vad kärlek är.
Hade ingen aning om att den var så här underbar.
JAG ÄLSKAR DIG, SÅ DET SVIDER I HJÄRTAT!
Du är, och förblir
den underbaraste människan
som mina ögon skådat.
Min lilla räka!
Tack!
Jag vill tacka ALLA mina underbara vänner. Nu inser jag verkligen vilka vänner jag har.
Ni är helt otroliga och underbara. Jag vet att jag tjatar mycket. Men tack för att ni orkar lyssna och ta itu med mig.
Jag är inte riktigt mig själv, men det kommer komma.
Och tack min underbara familj. Tack mamma Mari och lillesyster Maria.
Alla mina underbara vänner ska en varsin ros!
Gullepluttar är nu hela bunten.
Älskar er alla!
Ni är helt otroliga och underbara. Jag vet att jag tjatar mycket. Men tack för att ni orkar lyssna och ta itu med mig.
Jag är inte riktigt mig själv, men det kommer komma.
Och tack min underbara familj. Tack mamma Mari och lillesyster Maria.
Alla mina underbara vänner ska en varsin ros!
Gullepluttar är nu hela bunten.
Älskar er alla!
Telefonen är tyst!
När Micke levde klagade jag jämt på att det bara var jag som ringde han.
Han tyckte inte lika, han tyckte han ringde mig minst lika mycket.
Vi sågs varje dag, vi var ju varje dag, ska man behöva prata i telefonen
86963 ggr om dan, så tyckte han typ. Jag tyckte ja det kan man väl om man älskar varandra.
Han tyckte jämt allmänt att det var jobbigt att prata i telefonen. Han orkade ofta inte heller svara
när nån ringde han. Sån var han.
Men när jag ringde från Turkiet då hörde man att han vart riktigt glad (han var ju glad annars också när man ringde).
Det är ju självklart.
Hursomhelst. Nu märker jag, ja Micke du hade rätt... Du ringde mig väldigt mycket, jämt och ständigt.
Även fast du inte gillar att prata i telefonen. Min telefon har vart helt tyst. Visst ringer mina vänner och messar.
Men inte som med Micke. Helt tyst! Ingen signal, ingen bild på Micke och inte texten ÄLSK! Som det stod när han ringde.
Jag och Micke vaknade på morgonen, gick till våra jobb. Man kunde nästan klocka oss, från kl 8:30 började vårt messande. Och vi messade varandra hela dagen tills både slutade kl 16. Sen ringde vi varandra, antingen han eller jag.
Efter nån timme. Sen sågs vi igen. På jobbet så brukade dom säga att jag aldrig skulle klara mig utan min mobil.
Då sa jag bara, jag kan inte rå för att min pojkvän messar mig. Och vad skickade vi för mess kan man ju undra?
"Nu går jag på toan vad gör du?" "Jag ska snart äta lunch" "Ska vi hyra film ikväll?" "Jag saknar dig, saknar du mig?"
Men nu är telefonen tyst, så tyst... Saknar min älskling så fruktansvärt. Inte för samtalen.
Utan för att han är förjävlaste vackraste och underbaraste människan som finns/fanns.
Ärtan, det är tomt.
Kan inte sluta tänka på dig.
Kom...
Han tyckte inte lika, han tyckte han ringde mig minst lika mycket.
Vi sågs varje dag, vi var ju varje dag, ska man behöva prata i telefonen
86963 ggr om dan, så tyckte han typ. Jag tyckte ja det kan man väl om man älskar varandra.
Han tyckte jämt allmänt att det var jobbigt att prata i telefonen. Han orkade ofta inte heller svara
när nån ringde han. Sån var han.
Men när jag ringde från Turkiet då hörde man att han vart riktigt glad (han var ju glad annars också när man ringde).
Det är ju självklart.
Hursomhelst. Nu märker jag, ja Micke du hade rätt... Du ringde mig väldigt mycket, jämt och ständigt.
Även fast du inte gillar att prata i telefonen. Min telefon har vart helt tyst. Visst ringer mina vänner och messar.
Men inte som med Micke. Helt tyst! Ingen signal, ingen bild på Micke och inte texten ÄLSK! Som det stod när han ringde.
Jag och Micke vaknade på morgonen, gick till våra jobb. Man kunde nästan klocka oss, från kl 8:30 började vårt messande. Och vi messade varandra hela dagen tills både slutade kl 16. Sen ringde vi varandra, antingen han eller jag.
Efter nån timme. Sen sågs vi igen. På jobbet så brukade dom säga att jag aldrig skulle klara mig utan min mobil.
Då sa jag bara, jag kan inte rå för att min pojkvän messar mig. Och vad skickade vi för mess kan man ju undra?
"Nu går jag på toan vad gör du?" "Jag ska snart äta lunch" "Ska vi hyra film ikväll?" "Jag saknar dig, saknar du mig?"
Men nu är telefonen tyst, så tyst... Saknar min älskling så fruktansvärt. Inte för samtalen.
Utan för att han är förjävlaste vackraste och underbaraste människan som finns/fanns.
Ärtan, det är tomt.
Kan inte sluta tänka på dig.
Kom...
Skratt o Tårar
Skratt och tårar står nära, nu har jag märkt det.
Ni kan se mig glad och lycklig på jobbet.
Men i mitt huvud finns bara Micke, och mina hjärteslag slår för Micke.
Jag skrattar och är glad där. Jag skrattar och är glad hela tiden.
Men minst en gång om dagen bryter jag i hop.
Jag är inte glad, jag är inte lycklig och jag skrattar inte från hjärtat.
För mitt hjärta är krossat.
Jag bryter i hop, skriker och ber att Micke ska ta "kontakt" med mig
därifrån han är. Om han kan. Jag vill bara prata med honom.
Jag vill bara säga "Jag älskar dig" en sista gång.
Så skratt och tårar, är precis exakt lika nära.
Tänk er en cirkel, den har inget slut. I mitten finner man skrattet, och tårarna.
Det slutar aldrig, smärta tar aldrig slut. Jag blir så jävla ledsen.
Nu måste jag sova, hoppas att om min älskling kan så ligger han brevid mig
i den kalla natten. Och håller om mig i sin stora famn, med sina stora händer på mitt höftben.
Älskade ängel.
Vi syns igen.
Då ska jag laga lasagne till dig.
Och mysa.
Älskar dig min Ärta
Ni kan se mig glad och lycklig på jobbet.
Men i mitt huvud finns bara Micke, och mina hjärteslag slår för Micke.
Jag skrattar och är glad där. Jag skrattar och är glad hela tiden.
Men minst en gång om dagen bryter jag i hop.
Jag är inte glad, jag är inte lycklig och jag skrattar inte från hjärtat.
För mitt hjärta är krossat.
Jag bryter i hop, skriker och ber att Micke ska ta "kontakt" med mig
därifrån han är. Om han kan. Jag vill bara prata med honom.
Jag vill bara säga "Jag älskar dig" en sista gång.
Så skratt och tårar, är precis exakt lika nära.
Tänk er en cirkel, den har inget slut. I mitten finner man skrattet, och tårarna.
Det slutar aldrig, smärta tar aldrig slut. Jag blir så jävla ledsen.
Nu måste jag sova, hoppas att om min älskling kan så ligger han brevid mig
i den kalla natten. Och håller om mig i sin stora famn, med sina stora händer på mitt höftben.
Älskade ängel.
Vi syns igen.
Då ska jag laga lasagne till dig.
Och mysa.
Älskar dig min Ärta
